Okej, lyssna. Jag är helt för att i december skicka på Ensam hemma och se Kevin McCallister brottas med Joe Pesci och Daniel Stern, men det är inte riktigt vad den här listan ska handla om. Ensam hemma är för julig för att platsa här.
Tanken här är att medan du ligger sprängmätt på din barndoms rum för att fly undan familj och släkt en stund och gärna gör det till en go film — en film som kanske inte andas och lever jul och trycker upp det i ditt fejs, men ger en mer eller mindre påtaglig närvaro av jul — kan du göra det till någon av följande filmer, som är julfilmer fast man inte tänker på det.
Die Hard (1988)
Förlåt, alla som är trötta på att höra det här år ut och år in, men det går faktiskt inte att göra en sådan här lista utan att nämna Die Hard. Förutom att det är världens bästa actionfilm så är Bruce Willis peak som krallig actionhjälte med tunt hårfäste (förmodligen den ende i världen som kan få tunt hårfäste att verka sexigt) även en julfilm. Filmen inleds som bekant med att John McClane, New York-snut med don’t-give-a-fuck-attityd kongenial för 80-talets actionfilmer, anländer till Los Angeles och Nakatomi Plaza – McClanes hustrus arbetsplats. Han skrider in i byggnaden och åker upp till någon slags huvudvåning, där en klassisk office Christmas party dundrar. Som de flesta vet går det ganska söderut från den punkten, men icke att förglömma är och förblir Die Hard en julfilm.
Gremlins (1984)
Hade du inte en hemlig önskan att själv ha en egen Gizmo i din ägo som barn vet jag ärligt talat inte vad du sysslade med. Gremlins är och förblir en av de mest kultförklarade filmerna genom tiderna, och mycket är tack vare den söta lilla mogwaien Gizmo. Men, det är också en julfilm. Faktum är att Gizmo själv är en julklapp som Randall Peltzer ger till sin son Billy (filmens huvudkaraktär). Det finns egentligen bara tre saker som inte får hända Gizmo – han får inte bli blöt, exponeras för ljus eller solljus, eller bli matad efter midnatt. Självklart blir han det blöt och/eller matad efter midnatt genom filmens gång och i uppföljaren, och ondsinta groteska djur – gremlins – föds som små bollar ur Gizmos päls. Hela första filmen utspelar sig dagarna kring jul och julkänslan är där, i allt från juldekorationer, julsånger till den tragikomiska berättelsen om en man som dör i en skorsten samtidigt som han är utklädd till jultomten.
Bara ett monster skulle tacka nej till att ha en egen Gizmo, som förmodligen hjälpte till att boosta försäljningen av de rent utsagt värdelösa leksakerna Furbees under 90-talet.
Lethal Weapon (1987)
Ouff. Soundtracket. Frojsorna. Shane Blacks manus. Mel Gibson penisbula. Få saker är så förknippade med LA-doftande 80-talsrullar som Lethal Weapon, eller Dödligt vapen. Första filmen utforskade Martin Riggs (Mel Gibson) tragiska tillvaro i eftermälet av sin hustrus död, och hur arbetet är det enda som skyddar honom från en mental kollaps. Vilket gör den till en udda fågel i filmfranchisen, då uppföljaren slog an en betydligt mer lättsam ton – särskilt i och med Joe Pescis medverkan. Samtidigt fanns det alltid ett kärleksfullt käbbel mellan Riggs och kollegan Roger Murtaugh – det är trots allt en buddy cop-rulle av högsta rang. Och gissa vad? JULEN ÄR DÄR. Los Angeles palmer och strålande sol kanske gör det svårt för oss från norra Europa att ta in att det faktiskt är december och jultider, granar, dekorationer och julsånger finns strösslade över den här fantastiska filmen, som ju faktiskt inleder med låten Jingle Bell Rock.
Batman Returns (1992)
För undertecknad den absolut mest ikoniska och gedigna Batman-filmen pre-Christopher Nolan, även om Batman (1989) kanske är snäppet vassare objektivt sett. Batman Returns däremot har allt: Pingvinen (härligt over-the-top-skådespel av Danny DeVito) som superond skurk, Michelle Pfeiffer som hämndlysten sekreterare turned Catwoman, och Michael Keaton som plågad Bruce Wayne slash Batman. En otroligt habil ensemble som verkligen gjorde Tim Burtons andra Batman-film minnesvärd, trots att man var tvungen att följa upp 1989 års succé Batman, där Jack Nicholson gjorde Jokern odödlig. Mest imponerande är hur Burton gör en totalvändning från sin första Batman-film, där deprimerande mörker genomsyrade berättelsen, och istället låter groteska och extravaganta juldekorationer, parader, uppträdande och allmänna festligheter stå i centrum.
L.A. Confidential (1997)
Efter en fullständig katastrofal julafton på en polisstation i Los Angeles på 1950-talet, där poliser super ner sig på alldeles för stark äggtoddy och går loss med sina batonger på häktade afro- och latinoamerikaner, leds vi in på filmens huvudhandling: Kevin Spacey, Guy Pearce och (en faktiskt oförskämt snygg) Russell Crowe spelar tre detektiver som utreder ett massmord på en diner; händelsen på polisstationen rubriceras som ”Bloody Christmas” av tidningarna, och är sannerligen i linje med filmens ambition att hylla film noir. Den mörka filmen hämtar sina ljusa stunder från det faktum att den utspelar sig kring jul — trots det faktum att man på soundtracket valt att ta med en av de stora deppiga jullåtarna, The Christmas Blues med julcroonern Dean Martin.
Kiss Kiss Bang Bang (2005)
I den här underbart konstiga neo-noir-filmen från samma manusförfattare bakom Lethal Weapon, Shane Black, rånar Robert Downey Jr. i filmens inledning en leksaksbutik när han inte får tag i en viss leksak till sin son. Polisen dyker upp och Downey Jr. flyr in i olika gränder och ser sin kumpan bli skjuten, för att till slut hamna rakt in i en provspelning för en Hollywoodfilm. Hans panikslagna anlete tas för en passionerad provfilmning, och han sätts på ett flygplan till Los Angeles för att kanske spela huvudrollen i filmen, och möter bland många andra Harry van Shrike aka Gay Perry, en privatsnok som anlitats för att hjälpa Downey Jr. komma in i sin eventuella roll som detektiv. Drömska sekvenser blandas med ett otroligt rappt manus, och Shane Black gör även sin debut som regissör, i filmen som varken är hans första eller sista som utspelar sig kring julen.
Särskilt omnämnande:
The Long Kiss Goodnight (1996)
Denna Renny Harlin-regisserade actionfilm, också skriven av Shane Black, är definitivt värd ett omnämnande på grund av sina extrema scener: Geena Davis som avfyrar ett maskingevär medan hon håller ett barn i famnen, renar som får nackar brutna och en tortyrscen där julmusik spelas i bakgrunden.
Iron Man 3 (2013)
Förlåt för det här, men också Iron Man 3 är skriven och regisserad av Shane Black. Han älskar verkligen julen, så mycket har framgått. I den kanske bästa Iron Man-filmen flyr Tony Stark till en liten stad som är full av juldekorationer, han ger en enorm nallebjörn i present till sin assistent Pepper Potts, spelad av Gwyneth Paltrow, samt dansar till en funkversion av Jingle Bells.