Äckligaste ölen du kan köpa på systemet – enligt dryckesexperten

Café har snackat med en dryckesexpert för att ta reda på vilka systemets absolut sämsta ölsorter är.

Markus Aamisepp  |  Publicerad 2020-08-09 09:00  |  Lästid: 4 minuter

Vare sig du är en lagerälskare, IPA-person eller ett fan av den trendiga surölen uppskattar du antagligen alltid nyheter om vila ölsorter som dryckeskunniga tipsar om. Man vill ju vara med på noterna – och dessutom känns det alltid bra att skylta med en moderiktig pilsner för att kunna utbrista ett och annat: ”Jasså, har du inte hört om den här?”.

Nåväl – ibland är det också viktigt att vända på myntet och se andra sidan av ölvärlden. Det vill säga vilka ölsorter som är allra äckligast. Visst är det givet att sunkölar som Stockholm Festival, Kung och Sofiero inte direkt får törststrupen att börja dansa. Men det finns också ett par mer otippade varianter där ute som Sveriges dryckeskunniga är allt annat än förtjusta i.

Vi hörde av oss till dryckesexperten Robert Lagerström – ölrecensent på GP, Borås tidning, Vinbanken och Knockout Reportage, därtill redaktör för Svenska Ölfrämjandets tidning Maltesen – för att fråga om vilka ölsorter man bör hålla sig borta från.

Så, nu: utan vidare överläggningar – här är de äckligaste ölsorterna du kan handla på Systembolaget enligt dryckesexperten:

Sjöstadens

– Vem har bryggt det här ölet? På burken anges endast dryckesimportören Brewery International. Här snackar vi otydligt ursprung! Detta bocköl är sötsliskigt och elakt spritigt med inslag av citrus, vitt bröd och honung

Betyg: 3/10

Mangoes on the Run

– En ipa med godistoner och en oren mangosmak med inslag av hostmedicin. Beskan skär sig med frukten och hela ölet är för sött.

Betyg: 2/10

Piston Head Kustom Lager

– En svart burk med en dödskalle och budskap på engelska. Ölet är signerat Spendrups/Brutal Brewing, som via förpackningen utger sig för att vara craft beer. Ölet är spretigt och obalanserat med en fadd ton, en lätt skalbeska samt ett sött avslut

Betyg: 2/10

Daura

– Detta urtråkiga öl är bryggt med ris och är en riktigt fattig eurolager. Efter en lätt maltig inledning med inslag av citrus och ljust bröd kantrar anrättningen i en för stor sötma med ett vattnigt avslut. Några humletoner finns knappt.

Betyg: 3/10

Bocanegra Pilsner

– Det här är en riktigt tråkig internationell lager. Kroppen är hyfsat fyllig och en viss brödighet kan anas, men överlag är detta en intetsägande och meningslös brygd. Bakom den står Anheuser-Busch Inbev, världens största dryckesproducent.

Betyg: 3/10

Men inte tar det slut där, nej. För att även ge rättvisa till folkets mindre bevandrade ölsmaklökar plockade även vi på redaktionen fram våra absolut värsta ölar. Så ta nu åter rygg när Caféredaktionen (med snäppet sämre dryckesvokabulär) listar ölsorterna som inte klaffar med smaksinnet.


Bubblare! Café-redaktionens egna hatöler

1664 Blanc (Tom Cehlin Magnusson)

– Det går inte att få huvudet runt varför den här ölen finns. Speciellt när originalet är på alla sätt utmärkt (som dessutom dricks av Happy Mondays sångare Shaun Ryder i videon till Step On). Det är en öl som från början till slut är värdelös, från den laserblå flaskan till den obegripliga smaken.

Desperados (Tom Cehlin Magnusson)

– Desperados marknadsförs som ”världens första öl med tequilasmak”. Och ja, där går det väl inte att invända. (Möjligen går det att fundera kring huruvida kronologi verkligen ska vara försäljningsargumentet för en dryck.) Invändningen riktar sig främst mot smaken, som är ohygglig. Möjligen också mot idén. Kanske också mot autenticiteten, då Desperados (tydligen) är en dryck från Nederländerna.

Åbro extra stark 7,3 (Joakim Almén)

– Vet inte om jag är kvalificerad nog för att ha en åsikt i frågan (jag lärde mig dricka öl vid 21 års ålder – innan dess drack jag mest fruktlikörer jag importerade från Tyskland. Favoriten? En fruktigt spritig jordgubbslikör med “echtes fruchtfleich”), men vi kör. Den enda ölen som kommer undan med hög alkoholprocent är pale ales. Arboga 10,2 köper väl ingen på riktigt – eller? Däremot verkar ju folk i viss mån köpa Åbros Extra Stark 7.3 på riktigt och det är för mig fullständigt obegripligt. (Min avsky mot Åbros 7,3:or KAN också ha att göra med att med min värsta fylla någonsin grundades på nämnda skitöl. Som 17-åring, innan jag ens uppskattade smaken av öl. Men det är verkligen bara en parentes.)

Swedish Elk Brew (Markus Aamisepp)

Det finns tusen saker i livet jag hellre gör än att någonsin trä mina läppar runt en Swedish Elk Brew-flaska igen. Alkoholhalten på 7,5 procent och den röda varningstriangeln bör egentligen vara nog för att inte ens överväga att leta fram en kapsylöppnare. Det må vara vedertaget att den här Örebro-baserade ölen är ett riktigt bottennapp, men jag kan inte understryka nog att det inte finns någonting bra eller gott med den. Faktumet att det faktiskt finns folk som frivilligt dricker Swedish Elk Brew är ännu ett exempel på att Gud verkligen är död.

Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar

Uppdaterad 2020-08-10 10:17