1. Den gick att koppla ihop med ditt Gameboy
Nintendo kastade olika speciella funktioner på sin Gamecube och inte alla utnyttjades maximalt. Men man vågade testa! En rolig detalj var möjligheten att ansluta sitt Gameboy Advance till kuben. Detta användes i diverse spel för att låsa upp olika bonusfunktioner, men det bästa exemplet är minispelet Pacman VS. Undertecknad minns hur en kompis köpte spelet R Racing enbart för att få med bonusskivan med Pacman-spelet, vilket var det enda sättet spelet gick att få tag på i Europa. R Racing låg helt orört, men bonusspelet kördes flitigt.
2. Den var hemskt smidig att bära med sig
Handtaget var hånat i vissa kretsar, men i själva verket var det dels en väldigt gullig designdetalj och dels väldigt praktiskt när man skulle bära med sig konsolen hem till en kompis för en heldag av spelande.
3. Experimentlustan med stortitlarna
Super Mario Sunshine och The Legend of Zelda: The Wind Waker släpptes båda till Gamecube och blev kända för sina vågade approacher till de respektive seriernas konventioner. Sunshine utspelade sig helt på en tropisk ö, istället för de klassiska spretiga banorna vi tidigare bekantat oss med. Wind Waker valde istället för en mer realistisk grafisk stil en anime-inspirerad look. Båda två var vattendelare när de släpptes, men har på senare år fått upprättelse av fansen. Särskilt i fallet Wind Waker, som av många lyfts som ett av seriens bästa spel.
4. Handkontrollen var gjuten för händerna
Den som en gång haft en Gamecubekontroll i händerna vill aldrig mer styra ett tv-spel med något annat. Kanske det mest ergonomiska redskap som skapats. Efter att ha spelat med en Gamecubekontroll känns alla andra spelkontroller som ett straff.
5. Skräckspelens hemvist
Resident Evil fick en unisont hyllad remake till Gamecube med ordentligt uppdaterad grafik som lät en helt ny generation fans upptäcka den kusliga, zombieinfekterade herrgården och alla dess mysterier. Utvecklaren Capcom följde upp succén med en aningen underskattad prequel i form av Resident Evil 0 och smashade 2005 in spelet som gav nytt syre till hela skräckgenren – Resident Evil 4.
Självklart måste man i sammanhanget nämna Eternal Darkness som skandalöst nog inte fått en enda remake eller släppts på någon annan plattform än Gamecube. Spelets mest omskrivna kreativa grepp var att, via olika trick, få oss som spelare att tro att vi börjat tappa förståndet, precis som spelens karaktärer. Än idag oöverträffat. Särskilt kul är det att man på en spelkonsol som ser så gullig och färgglad ut kan skjuta en zombies kranium i småbitar.
6. Den var (typ) tekniskt på samma nivå som konkurrenterna
Nuförtiden förknippar vi Nintendo med att gå sin egen väg och inte mäta sig grafiskt med konkurrenterna, utan istället bygga en egen marknad med Wii och Switch. Men Gamecube hade faktiskt aningen starkare grafiska muskler än Playstation 2, även om den saknade konkurrenternas DVD-spelare och onlineläget var… Vi återkommer till det i nästa punkt.
7. Den märkliga onlinelösningen
Tekniskt sett gick det att spela online med Gamecube och än idag finns det faktiskt människor som gör det, men det var nästan en icke-exiterande funktion. Detta via en bredbandsadapter som hade försvinnande få kompatibla spel. Här är det konstigaste. Bredbandsadaptern fungerade med Mario Kart: Double Dash, men inte för onlinespel, utan som en LAN-adapter.
Det krävdes en hel del logistik, planerande och framförallt sladdar, men de (två) gånger jag och mina vänner lyckades maximera upplevelsen var det ingenting som gick upp mot att spela Mario Kart sexton personer samtidigt, i samma rum.
8. De sjukt starka egna titlarna
Det begränsade stödet från externa spelutvecklare gjorde att Nintendo tvingades stretcha kreativiteten maximalt för att ge sin konsol ett starkt spelutbud. Utöver ovan redan nämnda spel toppades laget med Wario Ware, Luigi’s Mansion, Metroid Prime 1-2, Pikmin 1-2, Animal Crossing, Super Smash Bros. Melee, Donkey Kong: Jungle Beat, Paper Mario: The Thousand Year Door och The Legend of Zelda: Twilight Princess.
Det ledde till att Gamecube kanske inte hade det kvantitativt största spelbiblioteket, men när ett nytt spel släpptes till konsolen var det med stor sannolikhet en hit.
9. Gamecube moderniserade den trådlösa handkontrollen
Med Wavebird blev Nintendo först någonsin med en egenproducerad trådlös handkontroll som faktiskt går att spela med, utan tekniskt krångel. Man behöll det mesta av den utmärkta designen på sin originalkontroll och kapade i stort sett bara sladden. Batteritiden räckte drygt hundra timmar, vilket vida överträffar de flesta nutida motsvarigheterna.
10. De roliga tillbehören
Tillbehören var många. Det fanns märkliga kombinationer av spelkontroller och tangentbord, mikrofoner, spelkortläsare, motorsågar och mycket mer. Roligast av allt var att det fanns kongas för att kunna spela musikspelen i Donkey Konga-serien och plattformsspelet Donkey Kong: Jungle Beat. Du hörde rätt. Man lät alltså tillverka en specialkontroll i form av bongotrummor enbart för fyra spel. Det är dedikation.