“Fotbollförbundet ser inte ut som en vanlig svensk arbetsplats idag”

Jimmy Durmaz tal under fotbolls-vm i Ryssland.

”Alla är olika, olika är bra.” Svenska Fotbollförbundets antirasist-tagline var extra tydlig efter hatattacken på Jimmy Durmaz. Så ser det dock inte ut i förbundet. Av 138 förtroendevalda har bara en utländsk härkomst. ”Helt sjukt”, skriver Simon Said, tidigare elitfotbollsspelare och medarbetare i Café.

Simon Said | Foto Peter Wixtröm  |  Publicerad 2018-09-13 09:40  |  Lästid: 2 minuter

Det är en tidig torsdagsmorgon i mitten av maj och solens varma strålar får mig att stanna upp och njuta på ett sätt som bara vi svenskar gör. Jag ska intervjua Sveriges dåvarande förbundskapten Pia Sundhage på fotbollförbundets kansli vid den mäktiga nationalarenan. En säkerhetsvakt leder mig längs de långa korridorerna och avdelningarna. Det ser ut som vilken arbetsplats som helst. Öppet kontorslandskap med leende personal, malande kaffemaskiner, slut på papper i kopiatorn, kartonger staplade på varandra i förhoppningen att någon en dag ska komma och rensa ut dem. Men nåt skaver.

Så här ser inte en vanlig arbetsplats ut i Sverige i dag

När jag vandrar mot mitt möte konstaterar jag att ingen här ser ut som jag gör (kolsvart hår, svart skägg). Jag såg kvinnor och män i ljusbrunt och blont hår, jag hörde ingen brytning och såg inget annat än helsvenskt ursprung. Jag började fundera. Så här ser inte en vanlig arbetsplats ut i Sverige i dag. Vi närmar oss två miljoner utrikesfödda i det här landet. Ta en titt på våra allsvenska lag eller besök en vanlig juniorcup. En heterogen skara spelare där alla är just – olika. ”Var kommer du ifrån?” frågar ingen. ”Vilken är din målgest?” är mer intressant.

Mötet med Pia var bra. Hon var tydlig när jag berättade vad jag sett: det är ett stort misslyckande från deras sida. Väl hemma igen började jag undersöka om det jag upplevt stämde? Kanske fanns det en rimlig förklaring? För det vore ju absurt om makten över svensk fotboll skulle vara koncentrerad till vita män.

Hur är det ens möjligt att vara så svag på mångfald i en organisation som har ”olika är bra” som tagline?

Det tog inte lång tid att få svaret. Och det var värre än jag befarat – mycket värre. Den enkla kalkylen ser ut så här: Förbundsordförande Karl-Erik Nilsson har till sitt förfogande 138 personer i olika roller och omfattningar. Allt från ledamöter, till hedersordföranden, till kommittéer och nämndemäns-omfattningar i alla dess former. Av dessa 138 förtroendevalda individer är 39 kvinnor och 99 män. Och jag hittar bara en person med utländsk härkomst, Hossein Karbassi, verksam i domarkommittén. Lägg till detta till ekvationen: Samtliga våra pojk- och flicklandslag, på senior, junior och pojknivå, leds av förbundskaptener med svensk härkomst.

Hur kunde det bli så här? Att Sveriges största idrott med utövare från världens alla hörn leds av en så homogen grupp av män och kvinnor? Hur är det ens möjligt att vara så svag på mångfald i en organisation som har ”olika är bra” som tagline? Varför accepterar en organisation som förespråkar mångfald och jämlikhet att ha det så här?

Jag hör ingen brytning, ser inget annat än helsvenskt ursprung.

Efter Tysklandsmatchen blev Jimmy Durmaz kallad blattejävel och terrorist i sociala medier. Janne Andersson och spelarna såg till att vända hat och hot till sammanhållning och stöd. Han fick med sig både svenska folket och spelartruppen. En besk eftersmak var dock att två makthavare i svensk fotboll, Carl-Henric Stjerna och Mats Enquist på Svensk Elitfotboll, efter matchen hade vädrat sitt missnöje över Durmaz och Kiese-Thelin (de som stod för mångfalden i VM-truppen).

Fotbollförbundet vill ha integration genom fotboll. Med all rätt. Fotbollen integrerar och förenar. Jag har träffat en drös nyanlända som genom fotbollen fått ett sammanhang i Sverige där sporten gett språk, kulturell acceptans, ökad förståelse för kamratskap, laganda, trygghet. På kansliet är det en gåta varför Karl-Erik Nilsson inte väljer att ta tag i problemet. Där man bestämmer över svensk fotboll är inte alla olika. Där är alla lika, skrämmande lika.

Jag har sett svensk fotbolls framtid. De killarna och tjejerna värmer upp på en regnig konstgräsplan i Sundbyberg, de övar olika nickar i solen på Gothia cup eller testar nya målgester i en sliten inomhushall i Skellefteå. Jag har inte sett fotbollens framtid på Svenska Fotbollförbundet.

Jag ser några tomma värdeord.

Du är nog också intresserad av:

Jimmy Durmaz uppmaning efter hoten: ”Fler kan göra mer”

"Fotbollen kan stoppa killars hö-hö-attityder"

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-10 03:12