Annons

Dokument: Café på turné med Piratpartiet

EXKLUSIVT: Kan Piratpartiet upprepa succén från fjolårets Europaval - eller är festen över nu? Cafés Christofer Brask åker på turné med partiledaren Rick Falkvinge - och hans fanatiska followers - för att fråga ut honom om politiken, hans polyamorösa livsstil och MC-färder i 250 knyck.

Olle Arnell

EXKLUSIVT: Kan Piratpartiet upprepa succén från fjolårets Europaval - eller är festen över nu? Cafés Christofer Brask åker på turné med partiledaren Rick Falkvinge - och hans fanatiska followers - för att fråga ut honom om politiken, hans polyamorösa livsstil och MC-färder i 250 knyck.




EXKLUSIVT: Kan Piratpartiet upprepa succén från fjolårets Europaval – eller är festen över nu? Cafés Christofer Brask åker på turné med partiledaren Rick Falkvinge – och hans fanatiska followers – för att fråga ut honom om politiken, hans polyamorösa livsstil och MC-färder i 250 knyck.

Annons

FotoBjörn Terring

* * *

Några hundra chefer inom den brittiska musikindustrin har samlats i Manchester. På scenen framför dem: en 37-årig göteborgare vars politiska budskap går tvärt emot allt vad de själva står för.

Gilla Cafe.se på Facebook

Bara att Rick Falkvinge släppts in i lokalen är kontroversiellt. Att han dessutom ska hålla konferensens öppningsanförande har fått flera av deltagarna att klaga högljutt hos arrangören.

Knappt har svensken avslutat sitt tal förrän en gråhårig man reser sig upp och begär ordet. Med darrande röst säger han:

– Om det här hade varit på medeltiden hade vi bränt dig på bål.

När Rick Falkvinge återger kommentaren från skivbolagschefen är det med en antydan till ett leende.
Sedan säger han:

– Det är en avgrundsdjup klyfta mellan den gamla och den nya världen. De som kan anpassa sig har för länge sen lämnat den där industrin. De som är kvar är sådana som ska försvara sin rätt ner till sista öret på bankkontot.

Falkvinge_bil

Under det senaste halvåret har Rick Falkvinge rest över hela världen, inbjuden av företag och organisationer som velat höra hans åsikter om internet, fildelning och integritetsfrågor. På Googles högkvarter i Mountain View togs han emot som en av vår tids stora ideologer, medan den brittiska musikindustrin gav honom ”det mest kyliga mottagandet hittills”.

Dagen efter talet i Manchester tog han tåget till London där han åt middag med labourpolitikern Tom Watson, ”som troligen är Storbritanniens nästa digitalminister”.

Efter den oväntade framgången med 7,1 procent av de svenska rösterna i EU-valet hamnade Falkvinge och hans kamrater i smöret. Den nyvalde Europaparlamentarikern Christian Engström hade inga problem att få en debattartikel publicerad i Financial Times. Och när han kom till Strasbourg väntade reportageteam från CNN och andra internationella prestigemedier.

Under det dryga halvår som gått sedan EU-valet har det varit tyst om Piratpartiet i svenska medier. Ingen FRA-debatt eller Pirate Bay-rättegång har gett draghjälp. Partiets opinionssiffror är numera så dåliga att de inte särredovisas, utan återfinns i kategorin ”övriga partier”.

Samtidigt fortsätter inbjudningarna att strömma in till Rick Falkvinge.

– Det är pinsamt, men jag hinner inte svara alla. Vi är mycket större utomlands än i Sverige.

Den 2 januari 2006 gick Rick Falkvinge till jobbet i tron att allting skulle vara precis som vanligt. Han hade en trygg anställning som avdelningschef på forskningsföretaget Cypak och tjänade 50 000 kronor i månaden.

Kvällen innan hade han lagt upp en ny hemsida på nätet. Han hade också skrivit ett kort meddelande om den på en chatkanal. Detta var saker som betydde mycket för honom personligen, men han väntade sig ingen omedelbar respons.

När han nu loggade in på datorn och kollade nyheterna insåg han att allt nog inte var som vanligt, trots allt. Han samlade Leffe, Ville och de andra killarna på avdelningen för att berätta hur det låg till:

– Jag har tydligen blivit en offentlig person över natten.

Han förklarade att han just hade bildat Piratpartiet, ett initiativ som redan första dagen fick uppmärksamhet i svenska medier. Nästa dag hakade europeiska tidningar på. Tredje dagen syntes han på en pakistansk tidnings förstasida – ”en urful bild, jag hade tagit den själv med utsträckt arm och en toalettdörr som bakgrund”.

Så dags hade Piratpartiets hemsida haft tre miljoner besökare.

– Där någonstans insåg jag: det här är min chans att förändra världen. Jag stod inför ett val. Jag insåg att jag inte kunde jobba heltid och göra det här samtidigt. Antingen fick jag säga upp mig och satsa på det här – eller lägga ner alltihop och gå tillbaka till jobbet. Men det var bara ett val i teorin. Om jag inte tog chansen skulle jag inte kunna se mig själv i spegeln efteråt.

I februari hade han bestämt sig. På en lunchrast gick han till SEB-kontoret vid Sergels torg och ansökte om ett lån på 200 000 kronor. ”Till ett projekt”, sa han när banktjänstemannen frågade.

Sedan gick han tillbaka till kontoret, tog ett snack med chefen och sade upp sig. Banklånet skulle räcka för mat och hyra fram till riksdagsvalet samma år.

Knappt fyra år senare har vi stämt träff på Jensens Bøfhus, en oglamorös köttrestaurang mitt emot Stockholms Central. Piratpartiets grundare gillar att göra intervjuer där, eftersom det är så nära pendeltåget hem till Sollentuna.

När jag dyker upp står han alldeles innanför dörren, böjd över sin minidator, och går igenom partiets bokföring. För första gången sedan starten har Rick Falkvinge numera en riktig lön från sitt parti, 45 000 kronor.

– Om man är avundsjuk på den lönen kan man slå ut den per timme. Då tjänar jag mindre än en genomsnittlig diskare, säger han.

– En typisk arbetsvecka ligger mellan 90 och 110 timmar. Det betyder i klartext att jag arbetar… all vaken tid.

Klarar du någonsin att ta det lugnt?
– Ja, det är inte svårt alls. Det är bara att lägga sig raklång i sängen och stirra i taket. Plötsligt vaknar man och så har det gått fem timmar. Det är som i lumpen, när man får chansen att vila så tar man den.

Datorn har lila kamouflagemönster på locket och är försedd med texten ”Stridsledning”. Men de militära referenserna är inget typiskt för Piratpartiet som helhet, betonar Rick Falkvinge.

– Det är bara jag som är nörd. Det finns en symbolik i kamouflagemönstret som jag gillar. Du behöver många olika sorters lila för att helheten ska fungera.

En stor del av tiden sitter han hemma vid skrivbordet och har kontakt med ungefär hundra av de mest engagerade medlemmarna via partiets chatkanal.

– Sedan blir det naturligtvis en hel del klassiskt AFK-arbete.

”AFK”…?
– Sorry. Away from keyboard.

”Piratpartiet” står det med jättedekaler på tre av bilarna utanför järnvägsstationen i Borlänge.

En av dem, Urban Sundströms Passat, har till och med registreringsskylten ”Pirat”. En present från frun när han fyllde 50 somras. Han ber att få ta ett kort på sig själv, Rick Falkvinge och vice ordföranden Anna Troberg framför bilen – ”det har jag lovat frugan”.

Urban Sundström gick med i partiet den 2 januari 2006, som medlem nummer 273. Han är på sätt och vis själva sinnebilden av en pirat: han har pluggat och arbetat på KTH, använde nätet långt innan det hette internet, har sandaler på fötterna fast det är vinter och framför allt – är sällsynt hängiven saken.

Han har kört från Sandviken för att hjälpa till med eftermiddagens aktion, trots att Dalarna inte är hans hemmadistrikt. Ändå är han inget extremfall. Pirater från Kiruna reste i fem timmar för att möta Rick Falkvinge i Luleå. Och när han kom till Lund dök ett gäng från Kalmar upp i minibuss.

Borlänge är sista stoppet på den tiodagars Sverigeturné som Rick Falkvinge och Anna Troberg gjort. På parkeringen utanför järnvägsstationen öppnar han resväskan, gräver i röran av sladdar och kläder. Efter en stunds rotande får han fram tröjor, pennor och nålar – alltihop i partifärgen lila – och delar ut till piraterna i välkomstkommittén.

Nu ska gänget vidare till Falun och Andreas Larsson, en av de ledande piraterna i Dalarna, drar programmet: torgmöte klockan tre, intervju med lokalradion kvart i.

– Bra, säger Rick Falkvinge och kastar en snabb blick på klockan. Då har vi 24 minuter på oss.

Falkvinge_ensam

Han är van vid att peka ut riktningen. Det lärde han sig under lumpen som kompanibefäl i Karlsborg.

– Det finns ett talesätt som vi lärde oss i det militära: den som tar initiativet får oftast initiativet. Jag har sällan varit en människa som väntat på att saker ska hända, utan jag har hellre gjort dem själv. Och de som velat följa med har varit välkomna ombord.

Framför allt ser han sig själv som en entreprenör. Som 16-åring startade han, efter att ha fått tillstånd från Överförmyndaren i Göteborgs och Bohus län, företaget Infoteknik. Affärsidén var att datorisera informationsflödet hos små och medelstora företag så de slapp röran med papper i pärmar.

– När jag var ute och talade med företag märkte jag att jag verkligen kan sälja en vision, en idé. Tyvärr var jag jättedålig på att få dem att betala för min idé.

Trots 90 timmars arbetsvecka gjorde han inga stora vinster. Infoteknik hade kontor i Göteborg, Kalmar och Strömsund när grundaren gav upp och sålde sin skapelse till personalen.

Långt dessförinnan hade han gått ut gymnasiet. Rick Falkvinge om sitt studentbetyg:

– Inte så bra. 4,6 i snitt. I de kompiskretsar där jag umgicks konstaterade man mest: ”Va!? Fanns det ämnen du inte hade högsta betyg i?” Däremot hade jag 1,9 på högskoleprovet.

Det räckte för att bli antagen till en civilingenjörsutbildning på Chalmers. Han trivdes med studentlivet, men inte med utbildningen.

– Det var alldeles för torrt för min smak. Jag är alldeles för mycket praktiker för att sitta och titta på ekvationer i fyra år.

På den tiden hette han fortfarande Dick Augustsson. Vissa ville alltid göra sig lustiga över namnet Dick, speciellt när de fått i sig ett par öl.

– Jag hade en färdig replik på det där: ”Redan de gamla indianerna döpte sina krigare efter deras mest framstående egenskaper Vad har du för problem med det?” Då pratade de inte mer om det under resten av festen.

Värre var det när det började dyka upp censurfilter på nätet. Plötsligt kunde han inte skriva under med sitt eget namn på olika forum.

– Då fick jag inte ens nöjet att göra några generade över hur jävla dumma de var. Jag insåg att jag måste göra något åt det här och valde då att byta både förnamn och efternamn samtidigt. Jag tog namnet Rickard och kallade mig Rick, för att slippa lära mig något nytt att lystra till.

Och Falkvinge, hur kom du fram till det?
– Vissa är hundmänniskor. Vissa är kattmänniskor. Jag är väldigt starkt en fågelmänniska.

Vad kännetecknar en fågelmänniska?
– Jag tycker om papegojor. Och jag gillar stora, starka rovfåglar. Jag ville hitta en namnkombination som förmedlade stolthet, självständighet, överblick. Jag ville på nåt sätt få in den här frihetskänslan.

Har någon gjort sig lustig över ditt nya namn?
– Inte på samma nivå som med det gamla. Några har gjort sig lustiga över att jag har bytt namn, men det är så vanligt i dag så då tycker jag att de fiskar i grumliga vatten.

Till skillnad från andra partiledare är Rick Falkvinge frispråkig även om sitt privatliv. Han är exempelvis öppet polyamorös, vilket innebär att han oftast lever i flera förhållanden samtidigt.

– Jag känner inte svartsjuka. Jag har fått lära mig hur andra människor reagerar när de känner svartsjuka. Tidigare, i monogama förhållanden, har jag alltid varit den som fått begränsa mig. Ända tills jag sa: Fuck this! Jag är polyamorös och jag tänker vara helt öppen med det. Tidigare var det lite mer problematiskt, men nu är alla mer och mer öppna på nätet. Det är inget konstigt med att vara ”poly” längre.

Hur många relationer har du haft som mest samtidigt?
– Tre eller fyra beroende på hur man räknar. Det är svårt att räkna i förhållanden. Hur många vänner har en person vid ett visst tillfälle? Om jag tittar på hur monogama skulle tolka det så har jag åtminstone två relationer just nu.

Kan du bli kär även i killar?
– Det kanske jag kan. Jag kanske har varit det. De jag fastnar för, de fastnar jag för. Jag tänker mer i termer av individer. Men jag är övervägande hetero.

På sin Facebooksida har Rick Falkvinge bilder där han demonstrerar lämpliga körställningar på motorcykel i hög fart. Han har varit stolt ägare av en Suzuki Hayabusa, ”enda hojen i serieproduktion som gör över 300 knyck”.

Rick Falkvinge har ett favoritskämt som han brukar dra när motorcykeln kommer på tal: ”Backspeglarna kan vara lite knepiga. Det ser ut som om nåt blått blinkar i dem ibland, men det brukar försvinna ganska fort av sig själv.”

Vid ett tillfälle, strax efter millennieskiftet, var han med om att det blinkade blått på riktigt. Rick Falkvinge har inget emot att berätta om incidenten på E4:an strax söder om Arlanda:

– Jag var ute och nöjeskörde i största allmänhet. Jag tyckte att jag mest ägnade mig åt att försiktigt köra förbi klungor med bilar som blockerade min väg. Jag körde förbi en klunga och så gasade jag på fram till nästa. När jag blev stoppad av polisen hade de klockat mig på en längre sträcka och tydligen hade jag snittat 183 km/h. De pekade på en laser som låg i baksätet: ”Om vi använt den hade det blivit mer. Jag fick 2 000 spänn i böter och blev av med körkortet i sex månader, men det var OK. Det var bara fortkörning. Poliserna konstaterade att jag inte hade brutit mot en enda annan trafikregel förutom att jag kört för fort. Det var ingen vårdslöshet, ingenting sådant. Utan bara ren och skär fortkörning.

Hur är det med respekten för lagar och regler, allmänt sett?
– Just fortkörning är ju lite av en folksport i Sverige.

Men bor det möjligen en liten anarkist i dig?
– Nu kommer vi in lite grann på filosofi, men någonstans är det ifrågasättandet av regler och normer som driver samhället framåt. Jag menar inte att man ska ha disrespect för regler, men det är två saker jag vill säga: För det första bör man lära sig regelverket mycket noga, så man vet när man ska bryta mot det. För det andra – om man alltid spelar efter reglerna kommer man att förlora. Tänk på att det är någon annan som satt upp reglerna och ofta är reglerna skrivna för att du och jag inte ska hota deras maktposition. Detta gäller överallt – på vanliga arbetsplatser, i näringslivet, i politiken.

Har du alltid levt efter den devisen?
– Det har jag nog, även om det var först för ett par år sen som jag formulerade det i ord. Om du spelar efter reglerna kan du aldrig ta dig till toppen. Jag valde tidigt att inte följa mönstren.

Har det hänt att du betraktats som en småjobbig person?
– Det vet jag inte. Jag är inte en människa som öppet försöker krossa reglerna. Jag har snarare ställt mig vid sidan av regelverket. Och med regelverket menar jag inte lagar och förordningar, utan snarare vad man förväntas göra. Konventioner. Därför har jag inte uppfattats som jobbig, utan snarare som lite udda. Till exempel i tonåren då jag höll på mycket med datorer. Då var det inte lika inne som nu att vara nörd, men i efterhand visade det sig vara rätt satsning.

Var du mobbad i skolan?
– Mobbad är ett väldigt starkt ord. Jag var aldrig med i hippa gänget som tävlade i popularitet och krökade sig sönder varje fredag. Det blev jag först på Chalmers. Chalmers var kul!

Han fortsätter:
– Nej, jag var inte mobbad. Däremot höll jag på med datorer och det gjorde i sig att man var något vid sidan av normerna.

Det är populärt tema, med Kents singel Töntarna som ett av de senare exemplen. Revanschen väntar runt hörnet, gårdagens töntar är dagens vinnare.
– Det är lite populärt nu och i och med att nördarna plötsligt blivit dem som styr företag. Det är första gången det blir så, första gången du fått den här totala omvälvningen av sociala skikt från skoltiden till hur det blir senare. Men jag vill inte tänka på det i termer av revansch. Jag behöver inte visa något för någon, det är inte så jag tänker.

Du tänkte inte ens så när du gick på mellanstadiet?
– När jag var 12, 13 år var jag alldeles för intresserad av teknik för att tänka i de termerna.

Om Rick Falkvinge trots allt drivits av revanschbegär hade det troligen varit stillat vid det här laget.

Att han lyckats bilda och etablera Piratpartiet i Sverige är en sak. Men nu kommer också efterföljarna, runt om i världen.

I Tyskland och Schweiz heter de Piratenpartei.

I Polen: Partia Piratów.

I Finland kallar de sig Piraattipuolue, av kritikerna även omtalat som ”tjuvarnas parti”.

Europas största piratparti, sett till antalet sympatisörer, är egentligen det tyska. Men eftersom Tyskland har 82 miljoner invånare räckte det bara till 0,9 procent av rösterna i Europavalet – långt ifrån en plats i parlamentet.

Yngst i piratfamiljen är det schweiziska partiet, som bildades så sent som i lördags och som ännu inte hunnit registreras. Totalt finns 31 piratpartier runt om i världen, varav sju är registrerade.

De har en sak gemensamt: partiprogrammet är i princip identiskt med deras svenska förebild. Det samma gäller logotypen.

Men än viktigare är att många av de mer etablerade partierna börjar tänka om i Rick Falkvinges hjärtefrågor. Nyligen antog Vänsterpartiet delar av Piratpartiets partiprogram rakt av.

– Och norska Venstre, alltså deras motsvarighet till Folkpartiet, tog hela vårt program om upphovsrätt, översatte det ner till minsta kommatecken till norska och tog det enhälligt på sin motsvarighet till landsmöte. Anledningen till att vi grundade piratpartiet en gång i tiden var att politikerna inte lyssnade, de förstod inte ens att det var en fråga. Om de nu tar upp det i sitt eget program – fine, då vinner vi ju. Och om de inte gör det – då kommer vi in i riksdagen och så vinner vi ändå.

Skulle ni lägga ner om alla partier kopierade ert program?
– Nej, det tror jag inte. Däremot skulle kanske många individer, däribland jag, känna: Nu har jag gjort mitt, nu är det dags att gå vidare.

När ni gick ut med nyheten att ni skulle ställa upp i kommunalvalen sa du att ni bara skulle representeras av ”de skarpaste representanterna”. DN skrev i en ledare att detta bekräftade bilden av er som ”elitistiska teknokrater”.
– Jo. Det var ett olyckligt ordval. Den där artikeln hade gått igenom en massa granskande ögon, jag vet inte varför den där formuleringen slank igenom. Jag menade att de mognaste delarna av organisationen skulle kandidera.

Kan du förstå att en del har den bilden av er, som ”elitistiska teknokrater”?
– Oh ja! Fan, vi är ju nördar. Det var någon som frågade: Förstår du att ni framstår som nördar? Jag svarade: Jo, man framstår väl som det man är, oavsett hur mycket man försöker dölja det. Ibland får jag frågan varför det mest är unga män som stödjer oss. Det beror inte på att det är arga unga män, utan på att det var en yrkeskår som först förstod vad som håller på att hända i samhället. Den yrkeskåren var tekniker – och tittar du på demografin på vilken högskola som helst så är den väldigt skev åt ett visst håll på tekniska utbildningar. Och elitistiska… tja, det kan hända att vi framstår på det sättet. Men jag upplever att vi har väldigt högt i tak.

Finns det utrymme för både Sverigedemokraterna och Piratpartiet i valrörelsen?
– Ofta finns det bara utrymme för det ena i traditionell media. Å andra sidan är vi inte lika beroende av traditionell media som övriga partier. Det är klart att det ger oss en skjuts när gammelmedia skriver om oss, men det är på nätet vi dominerar. Framför allt har vi en förmåga som de etablerade inte har – och det är att ta onlineaktivism och flytta ut på gator och torg. Socialdemokraterna konstaterade i sin eftervalsanalys att vi hade funnits på ”i princip varenda gata och torg i hela landet”. Och Moderaternas kommunikationschef sa att han var mer imponerad av vår kampanj än Obamas.

Ändå verkar många redan ha dömt ut er. Göteborgs-Posten gjorde nyligen en enkät bland riksdagsledamöter där bara 10 procent trodde att ni skulle lyckas i valet 2010.
– Bara tio procent? Jag trodde att det skulle vara fler. Å andra sidan är det ju för att riksdagsledamöterna inte förstår våra frågor som vi kommit fram som vi gjort. Ett år före EU-valet var det ingen som trodde att vi skulle komma in med en sådan brakmarginal som vi gjorde. Samtidigt är det svårt att komma in i riksdagen. Det ska vara svårt. Det krävs ett hästjobb.

”Ska vi köra lite aktivism då?”
Ett 20-tal pirater huttrar på Stora torget i Falun. Det är en brokig skara som samlats för att utbyta erfarenheter och dela ut broschyrer om partiets politik. Där står svartklädda gymnasister med en Jolly Roger-flagga, en äldre kvinna i lång svart päls stödd mot en krycka och en IT-konsult från Ludvika som engagerat sig eftersom ”man i Piratpartiet vågar säga att makt kan vara ett problem”.

Rick Falkvinge kör en snabbkurs i hur man delar ut broschyrer till folk på gatan.

– Det allra viktigaste: var glad! Sedan är det tre ord som behövs – och det här gäller i hela landet: Hej! Varsågod! Tack! I den ordningen.

När piraterna blivit varma i kläderna uppmanar han till variation:

– ”Varsågod” kan ni till exempel byta mot: ”Lite information från Piratpartiet, kanske?” Eller om någon står vid en busshållplats: ”Något att läsa på bussen, kanske?”

Gruppen lyssnar uppmärksamt. När partiledaren dragit grunderna ger han order:

– Okej! Förse aktivisterna med material!

En timme senare samlas hela gänget på ett kafé. Rick Falkvinge peppar sina styrkor med historier på temat ”folk över hela världen följer oss”. På fyra år har han bildat ett parti, samlat drygt 50 000 medlemmar och skickat två representanter till Europaparlamentet. Nu talar han riksdagen som om en självklarhet och inte nog med det – efter valet ska hans parti vara i vågmästarställning.

– Sedan, säger Rick Falkvinge, ska vi leka ”vem vill bli statsminister?” med Mona och Fredrik.

***

Röster om Rick Falkvinge

Anna Troberg, vice ordförande Piratpartiet
– När jag går upp klockan sju på morgonen – då jobbar Rick. När jag loggar ut från Skype klockan ett på natten – då jobbar han fortfarande. Så länge han har sin telefon och dator med sig är han nöjd och glad.

Harri Kivistö, vice ordförande i finska Piraattipuolue
– Rick Falkvinge har gett oss goda råd. Vi har lärt oss mycket av svenskarnas argumentation, men vi försöker också undvika att göra om deras misstag. De har tvingats lägga ner mycket kraft på att informera allmänheten. Och det har blivit en hel del missförstånd i de svenska medierna.

Magnus Blomgren, professor i statsvetenskap vid Umeå universitet
– Helt omöjligt är det inte att piratrörelsen lyckas växa och få politiskt inflytande, men i så fall krävs det ett antal personer med pengar, renommé och jävlar anamma. Men man ska komma ihåg att det tog miljörörelsen 25 år att komma in på planen, detta under en tidsperiod då miljön har varit den allra mest brännande frågan i samhällsdebatten. När Miljöpartiet kom fram handlade det om kärnkraft och om giftig rök som vällde ut från skorstenar – det fanns ett helt annat folkligt engagemang där.

Johannes Forssberg, ledarskribent i Expressen
– Rick Falkvinge understryker alltid att Piratpartiet är en ny form av rörelse. Men själv är han väldigt gammeldags. Hans svulstiga retorik känns igen från förr. I Falkvinges värld finns två slags människor: de upplysta pionjärerna och de som ”inte förstått”. De senare är sannolikt duperade av ”Lobbyn” – mörkerkraften som behärskar världen. Falkvinge är en duktig organisatör och har åstadkommit mycket. Men hans banala verklighetsuppfattning och galopperande Luke Skywalker-komplex komprometterar en viktig rörelse.

Av Christofer Brask

Foto Björn Terring

Texten finns publicerad i Café 05/2010.

Annons

Dela (0)
Tweeta

Annons


Laddar