Florence Valentin slog igenom i mitten av 2000-talet och med låtar som superhittiga, Clash-inspirerade Pokerkväll i Vårby Gård, energiöverdosen Spring Ricco och indiehymnen Upp på sociala, ner på systemet utgör Stockholmsgruppen en självklar del av Sveriges högst imaginära indierocks-hall of fame.
Efter att albumet Spring Ricco släpptes 2009 har det varit tyst med nytt material från gruppen. Frontfiguren och sångaren Love Antell har haft en framgångsrik solokarriär där flera av Florence-medlemmarna fungerat som livemusiker. Men efter att gruppen återförenades för en turné 2019 är det nu äntligen dags för nytt material. Nyligen släpptes den poppiga singeln Tävla!!! och 20 november kommer Florence Valentins fjärde fullängdare Det var en gång.
Café hörde av sig till Love Antell och bad honom att välja sina popkulturfavoriter genom tiderna. Häng med på en resa från HBO:s succéserie Succession till vackra Beach Boys-covers av en kanadensisk skolgrupp på 70-talet.
Bästa karaktären: Mr Chance ur Jerzy Kosinskis roman Finnas till.
Bästa tv-serien: Succession, helt klart. Vissa avsnitt håller Shakespeare-nivå. En berättelse om en maktfullkomlig familj, men helt i sin egen liga. Vet inte hur många som sett den, känns som den förtjänar mer uppmärksamhet.
Bästa textraden: ”Do your thing, be fancy-free to call the tune you sing” med Moondog. Hela den texten och den låten är nåt jag rekommenderar alla att boosta sig med när man behöver hitta kraft. Världens bästa låt för det.
Bästa covern: God Only Knows med The Langley schools music project. Ett genialiskt projekt som gjordes i Kanada på 70-talet. En samling inspelningar med barn som sjunger och spelar fantastiska versioner av låtar med Bowie, Beach Boys, Paul McCartney och så vidare.
Bästa förtexterna till en film: Kyle Coopers filmförtexter till Se7en! Man får se mördaren pyssla i sin lilla psykopat-ateljé. Helt nyskapande när den kom, och den håller fortfarande. Jag gjorde min egen variant på den till min tv-serie i SVT2 2015 Love i Finland.
Bästa albumet: 2020 med Richard Dawson. Den kom förra året, men titeln känns nästan förutseende. Bästa albumet just nu!
Bästa dokumentären: Push – om den skenande bostadsmarknaden i storstäder ur ett globalt perspektiv, alla borde se den.
Bästa regissören: Ken Loach – hans filmer har öppnat ögonen på mig flera gånger genom livet, det han berättar berör mej starkt. När jag hörde honom i ett Face 2 face på Stockholms filmfestival för några år sen insåg jag att han nog kan vara den person som influerat mej mest av alla i detta att konst kan vara politisk och samtidigt behålla empatin. Hans filmer har en värme och medmänsklighet i de livsöden som de skildrar, och som jag ser som en ledstjärna.
Bästa romanen: Just nu Stoner, som jag läser långt efter alla andra.
Bästa filmscenen: Valfri scen ur The Black Stallion kanske, när pojken och hästen efter ett skeppsbrott är strandsatta på en öde ö och rider över sanddynorna.