Fotbollen kan stoppa killars hö-hö-attityder
Fotboll ska vara en sport där ekonomiska resurser inte spelar någon roll. Den ska vara inkluderande och fri från mobbning, hat och hot. Därför borde fotbollförbundet inte vara så rädd för ”genusflum”, skriver Cafés chefredaktör Kristofer Steneberg.
Det bästa jag gjort de senaste åren är engagemanget i mina barns fotboll. Ska erkänna att jag för några år sedan inte såg mig som en blivande idrottspappa. Regnig fotbollsplan i en förort. Kvarglömd sko på inomhuscup. Kylspray på knä. Tårar och segergester. Jag älskar jobbet med de här 8-åringarna. Jag märker också att vårt prat med killarna i omklädningsrummet ger resultat. Vi pratar om spelet så klart, peppar och tröstar. Men även om respekt, känslor, hur vi beter oss mot varandra, hur vi blir arga och vad vi säger. Deras beteende på planen sprider sig även efter match. Det följer med hem och till skolan. Vi vet att vi inte gör allt rätt men vi vet att vi är på rätt väg.
Locker room talk Sverige är en organisation som gör rätt. De har systematiserat sitt arbete för att stoppa snacket som leder till skeva värderingar. Tanken är, säger Shanga Aziz som grundade Locker room talk, att hjälpa unga killar att växa upp till något annat än män som gör andra människor illa.
”När något dåligt händer hemma blir mamma ledsen och pappa arg. Så när något händer mig så pratar jag aldrig med min pappa. Och jag vill inte att min mamma ska bli ledsen”, sa en ung kille nyligen till Shanga Aziz.
När barn inte får prata om känslor ökar risken att drabbas av psykisk ohälsa. Killar som lär sig att trycka undan sina känslor har kortare väg till att bete sig kränkande, har lättare att ta till våld som en väg ut ur problem.
Café har åkt till Toulouse och träffat vår landslagsstjärna Jimmy Durmaz. Efter matchen mot Tyskland fick han både hat, hot och rasistiska påhopp i sociala medier. Landslaget och Janne Andersson agerade och laget blev starkare. VM känns nu långt borta och hösten virvlar in. Men Jimmy Durmaz funderingar kring fotboll och rasism har inte avstannat. Vi tittar även närmare på jämställdhet och mångfald inom Svenska Fotbollförbundet. Eller snarare brist på.
Inför ett helt annat jobb kontaktade jag Sveriges ledande auktoritet på rättspsyk, professor Marianne Kristiansson. Hon utreder landets mest extrema våldsbrottslingar. När hon kokar ner sina slutsatser om våldsamma män, något hon forskat kring i många år, kommer hon fram till: ”Det är män med stort behov av makt och kontroll och som mest tänker på sig själva och inte bryr sig om andra.”
Nu leder inte pissigt snack i omklädningsrummet till våldsamma psykfall. Men här finns en röd tråd.
Alla vill att fotbollen ska vara en sport där ekonomiska resurser inte spelar någon roll. Den ska vara inkluderande och fri från mobbning, hat och hot. Därför: Att minska hö-hö-attityder bland killar borde rakt in i fotbollförbundets tränarutbildning. Ämnet berörs knappt där. En gissning är att fotbollens makt inte har lust att befatta sig med genusflum. Så som högsta ledarskapet inom svensk fotboll ser ut i dag är det inte så konstigt.
