13.18 den 23 april 1991, Monte-Carlo Country Club, Monte Carlo.
Johan Orrenius, chefredaktör på Offside: ”Jag tror att det fanns en längtan hos Borg. Han slutade 26 år gammal, och var i princip på toppen av sin karriär. Det är någonting som har romantiserats, att man ska lägga av på topp och lämna festen när den är som roligast. Gör man det för det förmodligen med sig att man undrar huruvida man fortfarande har det.”
Jonas Svensson, rankad som tia i världen 1991: ”Vintern -90 bodde både jag och Björn Borg i Milano, och hade samma agent. Det föll sig naturligt att vi skulle träna ihop; jag letade efter folk att träna med och Björn hade börjat planera för en comeback.”
Björn Hellberg, tv-profil och tennisnestor: ”Vi tänkte att det skulle bli mycket svårt för Borg, att han i bästa fall kunde få med sig ett par enstaka vinster. Att han skulle vinna någon turnering kändes osannolikt, eftersom han hade hållit uppe med tennisen i nästan åtta år.”
Magnus ”Gusten” Gustafsson, före detta tennisproffs och Björn Borgs träningspartner 1991: ”Det är klart man trodde att han skulle vinna några matcher, han var ju en tennisspelare som kunde göra vad som helst. Han hade högst odds i hela turneringen hos alla spelbolag. Men man hade ändå den där lilla förhoppningen. Att tidningar och gemene man hemma i Sverige ”gick på” mediedrevet förvånade mig. Man verkade tro att han till och med skulle kunna vinna i Monte Carlo.”
Björn: ”Jag har bevakat tennis i snart 60 år, och bortsett från Davis Cup och Grand Slam är pådraget runt Borgs comeback det största jag varit med om i tennissammanhang. Alla var spända och hade olika uppfattningar om hur det skulle gå – världspressen var ju på plats och bevakningen var oerhörd. De största optimisterna trodde Borg kunde vinna Wimbledon igen, trots att han inte spelat en match sedan 1984.”
Jonas: ”Det var speciellt. Han var min stora idol och anledningen till att jag började spela tennis. De första två träningsdagarna träffade han knappt bollen, det var helt otroligt. I slutet av veckan hade han däremot gått från noll till en väldigt bra nivå, jag var faktiskt chockad över hur man kunde hämta hem så mycket på så kort tid. Rent fysiskt var Björn enorm.”
”Gusten”: ”En sak som slog mig när Borg kom in i omklädningsrummet i Monte Carlo var att han var otroligt ödmjuk. Han snackade med alla, och kunde till och med mina resultat. Det var en sådan cirkus kring honom och den där första matchen mot Arrese, och det var nog därför han kunde slappna av med oss i omklädningsrummet.”
Johan: ”Mitt första minne av Björn Borg är just den här matchen mot Arrese i Monte Carlo. Pappa fick berätta hur stort det var, även om Borg visserligen hade blivit hånad för sin träracket och Jordi Arrese egentligen var en dussinspelare på ATP-touren. Det hade gått åtta år från att han slutade, vilket är en ganska lång tid för en idrottslig comeback. Jag kan inte komma på någon annan som gjort det, annat än i pr-syfte.”
”Gusten”: ”Han spelade med tio år gamla racketar som inte alls funkade 1991.”
Johan: ”Under Borgs tid i pension hade tennisen utvecklats till att bli hårdare slagmässigt. Racketen utvecklades under 80-talet, folk gick över till grafitrack. Det gav mer kraft, och gör det möjligt att toppa bollen mer snarare än den flacka typ av tennis Borg kom från. 1991 var folk lite oroliga för tennisens utveckling, kraften i slagen tog över och man undrade ifall det skulle vara lika roligt att titta på.”
Jonas: ”Det här med att han spelade med träracket tänkte jag inte så mycket på, skulle jag säga åt den store Björn Borg hur han borde spela och tänka? Det var inte riktigt min plats. Med tanke på hur bra han var på träning tänkte jag heller inte på att det kunde vara till hans fördel att byta racket.”
˝Gusten˝: ”När Björn gick ut på banan hade han åtta Donnay-racketar, sitt pannband – det var som om han blivit plockad från Madame Tussauds, en helt sjuk känsla var det. Alla satt i omklädningsrummet och följde matchen boll för boll.”
Björn: ”Björn Borg var tjurig, envis och bollsäker – men han ändrade aldrig sitt spel. Han hade snabba fötter och enorm kondition, men sådant påverkas ju av åldern. Det gick inte att kompensera på något sätt.”
Johan: ”Även om Borgs hår var lika långt och att han fortfarande spelade med samma träracket hade allt förändrats.”
Björn: ”Gurun, professor Tia Honsai, som var Borgs tränare vid tillfället var ju märklig, samtidigt som det var lite gnisslingar mellan Borg och Bergelin (Lennart, tränare, reds anm.).”
Johan: ”Jag har undrat om Bergelin blev sårad när Borg inte ens tittade åt hans håll under matchen. Han måste ha känt ett styng av besvikelse över det där, tror jag, han var så mycket mer än en tränare för Borg.”
”Gusten”: ”Om den här knasiga professorn Björn valt som ”tränare” visste man ingenting. Vi skrattade egentligen åt det hela.”
Johan: ”Professorn som coachade Borg var väl något av ett geni lika mycket som han var en clown.”
Jonas: ”För min del var det den där serven som höll på att träffa bollkallen som gjorde att jag inte orkade se mer av matchen. Det var inte vad Björn Borg var för mig. Jag ville minnas honom som han var i början av karriären.”
Björn: ”Efter matchen mot Arrese spelade han en del matcher, men vann inga. Han hade någon matchboll mot Volkov i Moskva om jag inte minns fel. Vi ska komma ihåg att Arrese inte tillhörde någon som helst världselit, vilket ju inte gör saken bättre för Borg.”
Johan: ”Björn Borg gjorde fler matcher efter den mot Arrese men åkte ut i första rundan. Jag tycker inte man ska se på det som att det är synd att han gjorde det, som om det på något sätt ska ha svärtat ner hans arv. Det är inte comebacken folk minns Björn Borg för, om man säger så.”
”Gusten”: ”Det hade varit intressant om alla andra spelat med träracket…”
Johan: ”Vi gav ut en tennisbok en gång, och då skrevs det att Lennart Bergelin kom hem till Björn Borg i slutet av sitt liv för att ge honom sin hemmasnickrade massage. Det gjorde mig glad att de ändå förblev någon sorts vänner.”
Vad hände sen?
Björn Borg övergick till att spela veterantennis och beskrev senare comebacken som ”galenskap”. Jordi Arrese berättade för Expressen 2016 att det var den enda match han spelat som inte var kul att vinna.