Alla älskar Justin Trudeau, Kanadas premiärminister. Han som är feminist, räddar flyktingarna från Syrien, sänker skatten för de fattiga och höjer för de rika. Han som är allt som Trump inte är – och dessutom är han skitsnygg. Ett av få hopp för framtiden. Klart man älskar honom.
Eller nä, inte jag.
Och det är inte bara för att han har en så mycket snyggare frisyr än jag.
Eller för att han har ett så mycket mer vinnande sätt.
Inte för att han är så mycket mer vältränad.
Han är säkert också smartare också, den jäveln.
Jag lovar, det handlar inte om det. Alltså jag lovar.
Nej, det handlar om att han är en fejk. Att han är en liberal ögontjänare som säger rätt saker på rätt sätt vid rätt tillfällen, utan att egentligen göra någonting alls. Om att han är samma sorts politiker som Trump, bara för en annan publik.
Lilla Sverige tog under samma period emot 150 000 flyktingar oavsett bakgrund.
Ta flyktingarna till exempel. Trudeau har gjort en stor sak av hur otroligt flyktingvänlig han är. När hans land 2015 öppnade sina gränser för syriska flyktingar var han på plats på flygplatsen för att ta emot dem. Fotograferna på plats. Med, förstås, för att fota honom och hans gnistrande vita tänder när de välkomnande lyste upp hans leende mot människor på flykt. I en känd video gråter han när han lyssnar på en annan flykting som berättar om glädjen av att kunna återförenas med sin pappa.
Åh, vad vi älskar honom för det. Hur han liksom vill hjälpa, med hela kroppen. Han pratar mindre högt om att Kanada faktiskt bara tog in 17 500 flyktingar och istället har valt att bara öppna sina armar enbart för högutbildade som kan visa att de kan bidra ekonomiskt. Lilla Sverige tog under samma period emot 150 000 flyktingar oavsett bakgrund. Just för att de var flyktingar. För att det var vår plikt.
Eller varför inte miljön. För några veckor sedan buades Donald Trump ut över hela världen för att han godkände flera massiva oljeledningar, ett stort slag mot Obamas miljösatsningar. Eller ja, inte hela världen. Trudeau som länge jobbat för oljeledningarna var mycket nöjd, eftersom olja nu kommer att strömma ner från Kanada, genom amerikanska indianreservat och naturskyddsområden, rakt ner till raffinaderierna i USA.
Och den där skatten för de rika? Jo, visst ska skatten höjas med 1 procent hos kanadensiska höginkomsttagare. Men pengarna går inte till de fattiga, de går till en skattesänkning till de nästan lika rika medelinkomsttagarna. För, som han själv säger, ”när medelklassen har mer pengar i fickan så tjänar vi alla på det”.
Donald Trump showar och snackar för sin publik, den utsatta och bortglömda arbetarklassen och lovar att göra America Great Again, utan att ha täckning att kunna leverera på en enda punkt. Det gör inget, för han har den råa, buffliga stil som hans väljare vill se.
Justin Trudeau gör samma sak. En sång- och dansman för den medvetna medelklassen som ser antirasism och miljömedvetenhet som det viktigaste i världen. Trudeau showar precis som Trump, fast med det världsvana, humanistiska sätt hans väljare vill se.
Med en tår i ögat när han träffar en av de få flyktingar han släpper in.