Vi gick från Nya Söderstadion med tunga steg och hängande huvuden, detta trots att Hammarby vunnit årets sista match på hemmaplan där man denna säsong varit obesegrade.
Gulddrömmarna var borta, säsongen över och jag missade chansen till en röd dag i kalendern (en dag där jag får dricka öl). Jag hade gett mig en dag ”off” från det nya sunda livet då man måste få dricka öl vid SM-guld, så är det bara.
Jag och mina vänner kom överens om att vi skulle ta en säsongsavslutande öl, för det var ju i slutändan Hammarbys bästa säsong på många år. Vi hamnade vår vana trogen på Bistro Bananas, jag, La Pacha och Frotte. Tre fjärdedelar av den orubbliga kvartett som tillsammans har sett Bajen trillat boll i många år.
De drack sejdlar med starköl som hade skumkronor Dynamit-Harry drömt många våta drömmar om.
De skålade ljudligt, skrattade som bara pappor kan skratta samtidigt som de slickade upp ölet ur sina dåligt ansade mustascher. Avundsjukan i mig gjorde ont då jag själv satt med en alkoholfri öl och en kaffe lekandes charaden ”man kan ha kul utan alkohol”. Till och med jag kan det men inte en dag som denna.
Jag var en riktigt dålig förlorare. Jag ville inte se en glad Djurgårdare, mitt töntiga grabbiga jag skulle inte klara av att se en annan töntig grabbig kille glad. Jag ville bara vara full och det nu. Mina tankar gick i 120, jag försökte hitta ett sätt att fucka systemet, ett sätt att lura mig själv att det är ok att dricka för kvällen.
Jag behövde få det icke befogade återfallet befogat… Tänk Nisse TÄNK!
Och till slut kom det. Jag hade svaret: Fly. Jag vänder mig till mina vänner:
– Jag klarar inte av att vara i Stockholm ikväll. Ska vi åka till Köpenhamn, vi åker nu?!
Frotte var vuxen och sa nej. Han såg något jag som ändå var nykter borde ha sett innan jag ens tänkte tanken – han såg en potentiell katastrof.
La Pacha däremot sken upp som en sol, sa JA! och frågade mig om jag får dricka då.
SÅ KLART JAG FÅR! Spontanresor är alltid röda dagar i den vita kalendern!
Fyra minuter senare hade vi två enkelbiljetter till Köpenhamn i min SAS-app. Vi tog en Voi hem till mig för att hämta ombytte till oss båda. Planet, ja det gick om 82 minuter.
Nedan följer en snabbspolning genom det som blev den värsta spontanresan i mitt liv. Snabbversionen av då vi var inne i Köpenhamns mörkaste tarm och allt förstördes.
Lördag 2/11 – Fotbollskommentatorn Anders Andersson varnar oss redan på Kastrup
17.03: Jag och La Pacha rasar in i en taxi från Södermalm på väg mot Arlanda.
17.07: Stämningen börjar byggas upp i bilen. La Pacha bondar med chaffisen, dom presenterar sig med namn.
17.12: Första taxi-ölen är i magen, nya öl öppnas.
17.20: Jag sitter tyst och stressad då tiden är knapp. La Pacha presenterar sig återigen för chauffören – han heter fortfarande samma namn som tidigare.
17.35: Jag inser att La Pacha tog sin första öl innan lunch idag, jag säger att vi måste lugna oss.
17.36: Vi lugnar oss.
17.40: Vi närmar oss terminal 5, peppen är tillbaka. La Pacha börjar klappa snällt på chauffören och ger honom lovord innan han presenterar sig en tredje gång.
17.41: Chauffören börjar ångra körningen.
17.43: Framme! 250 kr i dricks åker upp från La Pacha samtidigt som han säger ”Marek! Du är världens bästa chaufför!” Chauffören heter inte Marek.
17.44: Vi springer in vänster mot säkerhetskontrollen.
17.46: Vi vänder då vi sprungit åt fel håll.
17.50: Jag fastnar i säkerhetskontrollen då jag har för stora burkar med hårprodukter. Tusen spänn rätt ner i sopkorgen.
17.51: Jag inser att jag har tappat min plånbok på andra sidan säkerhetskontrollen med alla betalkort och ett för dagen nytt tunnelbanekort.
17.55: La Pacha bjuder på öl och tuggummi utanför gate 10.
18.12: På planet. Försöker beställa öl innan vi ens taxat ut.
18.20-19.30: Jag och La Pacha stör den gamle landslagsstjärnan, tillika fotbollskommentatorn, Anders Andersson hela flighten och La Pacha frågar om han inte ska med till Köpenhamn på en öl. Anders svarar trevligt men bestämt nej.
19.38: Framme på Kastrup. Träffar Anders Andersson igen och innan han säger hej då uppmanar mig att ”ta det lugnt nu, jag vill inte läsa något i tidningen om er”.
19.40: Hoppar in i en taxi till hotellet för dusch och planering.
20.00: På hotellrummet med två Tuborg per skalle, nu ska vi duscha snabbt för att sen gå ut för mat.
20.11: Jag kommer på att min kära mamma är i Köpenhamn med sin goda vännina för det årliga släppet av Tuborgs julöl – vi måste överraska dom.
20.30: På väg i en ny taxi till den anrika bodegan Skinnbyxan.
20.44: Vi rasar in på Skinnbyxan i väntan på min mor och hennes vän.
21.02: Vi har lyckats få alla på Skinnbyxan att hata oss då vi är svenskar som dricker liiite för mkt Gammeldansk.
21.10: Mammas väninna ringer, dom sitter på stället bredvid.
21.12: Vi är på stället bredvid. Under de två minuterna mellan ställena har jag närmat mig La Pacha i fylla.
21.15: Min mamma blir överlycklig av att se oss!
21.20: De tre gubbarna som har siktat in min älskade mor i rökrummet är inte svinglada över att se mig.
21.31: Tre kåta sura gubbar, varav två i skinnväst, lämnar lokalen på grund av min cockblock.
21.32-22.50: Vi umgås och har den enda trevliga, normala, tiden på resan.
22.51: Pussar mamma och vännina hejdå för sen middag på Café Victor.
22.55: Frågar vakterna om de har bord på Café Victor, vakterna svarar att dom inte serverar mat där. Konstigt när alla satt och åt mat. Jag frågade om det fanns någon annan trevlig restaurang i närheten. ”För er finns bara pizza”.
23.01: Varsin röd korv med mos på något jävla torg.
23.05: En trevlig podlyssnare kommer fram och hälsar.
23.07: Jag, La Pacha och trevlig podlyssnare går in på världens bästa bar, Toga Bodega.
23.08-01.30: Inne på Toga Bodega lyckas La Pacha bli kompis med alla inom loppet av tio minuter. Den kära podlyssnaren är tvungen att betala min öl då jag inte har någon plånbok då La Pacha kör örfilstävling med någon rapabonde från Jylland istället för att umgås med oss.
01.31: Jag märker hur en av La Pachas nya polare stjäl min telefon ur min byxficka.
01.32: Jag blir besviken på den lille tjuuuuven, snor tillbaka min telefon och ber podlyssnaren bjuda honom på ett järn.
01.33-03.30: Ingen aning vad som händer här. Har vaga minnen av det spelades Anne Linnet på högsta volym.
03.35: Köp av kebabtallrikar.
03.45: Taxi på väg till hotellet.
04.05: Två killar i samma säng äter kebabtallrik med händerna.
04.15: La Pacha inser att hans telefon är stulen.
04.16: Å DEEEET VAR TJUUUUVEN!
04.17: Sömn.
Söndag 3/11 – Krossade glasdörrar och uppdrag: ta sig till Malmö
11.15: Två slagna hjältar vaknar upp, förstörda av gårdagens spontankväll. Snabbdusch och utcheck.
11.16: La Pacha ska stänga duschkabinen varav den ena kabindörren av härdat glas exploderar.
11.17: La Pacha är täckt i 30 kilo glas.
11.20: Utcheck och utskällning då vi hade beställt ett rum utan glasbomb.
11.30: Ny taxi på väg till Köpenhamns centralstation.
11.45: Mamma ringer. Dom sitter på Jernbanecafeen. Vi tar oss dit, gott med kaffe.
11.52: En anställd står utanför Jernbanecafeen och förklarar för ett gäst att dom stängt. Tydligen hade dom stängt bara för henne då hon knarkar lite för öppet.
11.53: Vi kommer in, det här är inte ett vanligt café. Klientelet är det konstigaste jag sett. Det är min mamma, hennes vännina och fem upplagor av Prodigy. Det ser ut som att hälften precis kommit från en ravefest där man bara fick dricka väggfärg.
12.00-13.00: Vi sitter och uppskattar att ett ställe som det här fortfarande kan finnas, där alla är välkomna och det dygnet runt. Samtidigt försöker vi lösa biljetter hem. Det finns inga biljetter hem, vi kommer inte hem.
13.01: Vi kan välja mellan att hyra en bil för 5 000:- eller att ta nattåget från Malmö. Vi tog det beslut alla vuxna människor hade tagit.
13.02: La Pacha beställer in två julöl och två Gammeldansk.
13.05: Jag bokar sviten på hotell Savoy i Malmö.
13.30: Vi säger återigen hejdå till min mamma och hennes väninna.
13.31-15.00: Baksmälla botas med öl och starksprit.
15.01: Vi beslutar oss för att gå på Lasse Kroners favoritställe som serverar smörrebröd.
15.03: La Pacha går på toaletten och jag går ut för en cigg på gatan.
15.04: Två skånska män från Helsingborgstrakten får syn på mig och säger: ”Du ser härlig ut, sätt dig.”
15.05: Jag har två nya vänner. Vi kan kalla dom Piff och Puff.
15.08-16.00: Vi pratar om allt med nya vänner och dricker för många groggar.
16.01: Puff har hört att vi älskar golf, sprit, bad, minigolf och bilbanor. Han berättar att han har en golfsimulator, stor bardisk, hemma-spa, minigolfbana och bilbana hemma och föreslår att vi ska haka på hem med dom.
16.03: Jag blir livrädd och förklarar att dom bara radat upp saker vi gillar och att det känns som att de försöker lura med oss för att sen döda oss. Ingen köper min rädsla.
16.05: Jag drar liknelsen ”säg till barn att du har hundvalpar och godis längst in i din skåpbil”. Alla förstår vad jag menar och nickar instämmande.
16.07: Vi beslutar att vi åker med hem till Piff och Puff. Man lever ju bara en gång.
16.08-17.00: Vi firar vårat beslut med ren sprit och det åker även upp någon form av haschpipa som såg ut som botten på en krycka. Endast Piff och Puff smakar på det bruna guldet.
17.01: Fyra sinnessjukt berusade nyfunna vänner försöker ta sig från Köpenhamn. Vi har missat två tåg och bestämmer oss för att ta en öl i väntan på nästa tåg.
17.25: Jag vinner en ölhävartävling, det visade sig senare att det bara var jag som deltog.
17.35: Här kommer en polack in i bilden. Han ville ha ett jobb, vi kunde tyvärr inte hjälpa honom så det blev en armbrytartävling istället.
17.45: Det går upp för mig och La Pacha att vi har bokat en svit i Malmö. Vi kan ju inte åka ut för att bli mördade i skogen. Piff och Puff blir besvikna.
17.47-18.55: Jag och La Pacha försöker förstå hur man lämnar landet.
18.56: Vi lämnar landet.
19.30: Ett par sjörövare släpar sig fram till receptionsdisken på hotell Savoy i Malmö. En av piraterna säger Hallberg, det resulterar i en besviken och frågande blick från den stackars tjejen på andra sidan.
19.35: Bubbelbad och duschande innan utekväll i Malmö. Minibaren sätts även på prov.
20.30: Möter upp en kollega på en bar vid Möllevångstorget.
20.35: Varken jag eller La Pacha kan prata.
21.00: Vi försöker fortfarande lära oss prata.
21.01: La Pacha får ur sig ”HEM!”.
21.20: Min käre väns flickvän skjutsar oss till hotellet.
21.35: Ligger i sängen för den bästa nattens sömn i våra liv, eller?
22.00-07.00: Koma
Måndag 4/11 – Pissdyrt att ta sig hem
07.01: La Pacha går ner till frukosten
07.05: Jag börjar kräkas.
07.06-11.30: La Pacha försöker prata med mig men jag pratar baklänges. Pratar baklänges och kräks knallgrön vätska.
11.31: Vi inser att vi inte bokat biljetter.
11.35: Vi bokar biljetter för 1 600 kr styck.
12.10-16.30: Vi andas med näsan och undviker ögonkontakt med alla medresenärer.
16.31: Jag inser att jag tappat mina glasögon.
När vi kom hem drog La Pacha direkt till jobbet medan jag gick hem och la mig. Här har jag legat sedan dess.
Jag skulle vilja påstå att den här resan kostade mig ett år i livet, och det var veeeeerkligen inte värt det. Jag skulle inte ens göra den en gång till om det vore som så att jag fick ett extra år att leva.
Dessutom kostade resan allt som allt, inklusive resor och borttappade saker, oss två livsnjutare i runda slängar 45 000 kr och då räknade jag inte in duschdörren.
Köpenhamn är som en jävla svensexa med en miljon inbjudna gäster. Jag klarar inte av svensexor, det blir för mycket för mig, för mycket.
Nu ska jag sova och äta avokado resten av året.