The Hateful eight är Quentin Tarantinos åttonde film. Titeln är en hommage till Federico Fellini, som döpte sin åttonde film till 8½ (halvan syftade på att han regisserat episodfilmer på vägen, vilket Tarantino förvisso också gjort men The Hateful 8½ hade väl varit att ta det onödigt långt). Att dra linjer mellan sig själv och de gamla mästarna är inte alldeles blygsamt, men Tarantino kan unna sig den höga hästen, han är en samtida mästare.
Den största i sin generation.
De orden är inte skjutna från höften, det finns bara sex regissörer födda under efterkrigstiden som kan mätas mot det fundamentala mästarkravet: aldrig en dålig film.
Du får gärna protestera mot kravbilden. Och namnen nedan. Men det här är min yta och jag är en ganska ointressant människa, jag vill mest att risken för besvikelse ska vara så liten som möjligt när jag slår mig ner i biomörkret. Nästa film ska vara den bästa film jag inte sett.
Och då finns det bara sex namn på förhandlingsbordet: David Lynch, Lars von Trier, Paul Thomas Anderson, David Fincher, Christopher Nolan och Quentin Tarantino.
Vi börjar med att sortera bort David Lynch och Lars von Trier, som experimenterat för mycket för att jag ska känna mig lugn inför en ny film. Och Paul Thomas Anderson, som efter en gles men oerhörd slagserie innehållande Boogie Nights (1997), Magnolia (1999) och There Will Be Blood (2007) var på väg mot genistatus men tappade höjd med The Master (2012) och nu befinner sig i fritt fall efter den helt poänglösa Inherent Vice (2014).
Att David Fincher har Alien 3 (1992) i bagaget kan man blunda för med hänsyn till att det var hans första film – hans andra, Se7en (1995), markerade ändå starten på en 15 år lång formtopp. Men efter de extremlukrativa projekten The Girl with the dragon tattoo (2011) och Gone girl (2014) känns Fincher mer som en ovanligt begåvad affärsman än en regissör i mästarklass.
Kvar har vi Quentin Tarantino och Christopher Nolan. Två regissörer som har väldigt lite gemensamt utöver den höga nivån. Detta att de aldrig sviker.
Jag blir tvungen att bläddra igenom deras respektive katalog och räkna ut snittet av (mina egna) betyg på samtliga filmer de gjort för att skilja dem åt. Och då ser det ut så här.
Christopher Nolan har gjort nio filmer.
Following (1998) ★★★
Memento (2000) ★★★★★
Insomnia (2002) ★★★
Batman begins (2005) ★★★★★
The Prestige (2006) ★★★★★
The Dark knight (2008) ★★★★★
Inception (2010) ★★★★★
The Dark knight rises (2012) ★★★★
Interstellar (2014) ★★★★
Quentin Tarantino gjort sju filmer (innan The Hateful eight).
Reservoir dogs (1992) ★★★★★
Pulp fiction (1994) ★★★★★
Jackie Brown (1997) ★★★
Kill Bill vol 1-2 (2003-2004) ★★★★
Grindhouse: Death proof (2007) ★★★★
Inglourious basterds (2009) ★★★★★
Django unchained (2012) ★★★★★
Summan av detta blir en hårfin seger för 52-åringen från Knoxville, Tennessee.
Quentin Tarantino: 4,43.
Christopher Nolan: 4,33.
Tarantino är alltså den största i sin generation. Och rent vetenskapligt (nåja) är The hateful eight den bästa film jag inte sett.
Jag kanske bara ska låta bli att se den, så att den får fortsätta att vara ett mästerverk?