11 december, 1999
Lasse Kronér, programledare för Bingolotto mellan 1999 och 2004:
– När jag tog över Bingolotto hade programmet varit 100 procent dedikerat till dansband. Ett av mina krav var att jag skulle få modifiera musiken. Musiken var väldigt viktig för mig, dels eftersom jag fortfarande anser mig vara musiker men också för att det hör till program som Bingolotto.
Pontus Holmgren, Bowie-expert, skribent och sångare i Pontus & Amerikanerna:
– Det kändes inget vidare att Bowie var med i Bingolotto. I alla sådana sammanhang sker det ju märkliga saker, varumärken som kolliderar – kolla bara på Bob Dylan och Svenska Akademien. När Bowie dök upp i programmet fick jag en omedelbar känsla av att ”väldigt vad världen har förändrats.”
Elcim Yilmaz, entreprenör som anordnade hyllningskonserten Sverige tolkar David Bowie år 2018:
– Jag undrar vem som egentligen bokade honom till programmet?
Lasse:
– Vi pratade med olika skivbolag, men ingen var direkt nyfiken på vad vi skulle göra. Min andra vecka som programledare hade vi en belgisk smörsångare, Helmut Lotti, som gäst. Efter sin medverkan sålde han 60 000 plattor, vilket visade skivbolagen att det fanns en publik som faktiskt köpte skivor. Efter det ville de plötsligt putta in allt de hade hos oss, och så småningom fick vi frågan om vi kunde ha Bowie.
Pontus:
– När David Bowie dök upp i Bingolotto misstänkte man ju att någon i hans team kikat på programmets tittarsiffror. Runt millennieskiftet var ju Bowie långt in i karriären. Jag hade själv hunnit bli artist och släppa skivor, och Bowie var en gammal hjälte som fortfarande höll på utan att vara särskilt intressant.
”Du är programledaren, va? Varför vill du inte höra Life on Mars?”
Lasse:
– Saker som hände under de här åren med alla världsstjärnor – Elton John, Céline Dion, Dolly Parton, det blev en maratonresa med fantastiska artister. En kul anekdot från den där tiden är att jag lyckades förhandla fram ett Mastercard av Gert (Eklund, Bingolottos grundare, reds anm.). Efter programmet tog jag med Toto ut, de började lite tidigare än jag eftersom jag skulle avsluta kvällens program. Det blev en hyfsad fest med Toto och deras hangarounds – en jävla spritorgie, va. På måndagen tog Gert tillbaka kortet och klippte det.
Pontus:
– Från mitten av 80-talet och framåt hade Bowie släppt en rad mer eller mindre dåliga skivor. Det var länge sedan man såg fram emot en ny Bowieplatta. Varningsklockorna bör jade ringa redan när man såg honom i den där barnfilmen, Labyrinth. Man undrade vad han höll på med.
Lasse:
– Jag fick en massa idiotidéer, bland annat att jag skulle spela Life on Mars tillsammans med honom, live. Idén togs vidare, men innan han kom till oss var han med i ett danskt program där programledaren tagit upp sin gitarr varpå Bowie lämnat studion, så vi strök det.
Elcim:
– Även om jag aldrig såg när Bowie var med i Bingolotto känns det hela ganska orimligt. För mig har han alltid varit utanför allting, och det kunde jag identifiera mig med som barn. Han var utanför normen, precis som jag. En brittisk man som klädde sig lite hur som helst kändes nära mig, trots att jag var en turkisk tjej i Partille.
Pontus:
– Jag hade följt honom under 70-talet, och peakade som fan under gymnasiet med Let’s Dance. Men att han, den coolaste av de coola, plötsligt satt bredvid Lasse Kronér i Sveriges mest folkkära program gav lite perspektiv på livet. Det märktes att jorden snurrat många varv sedan Hunky Dory och Ziggy Stardust.
”Vi satt i logen och spelade Life on Mars tillsammans. Det var en jävla upplevelse.”
Lasse:
– Det mest minnesvärda är fortfarande när Bowie precis före pro grammet stoppade mig och frågade: ”Det är du som är programledaren, va? Varför vill du inte höra Life on Mars?” Då drev han med mig eftersom jag varit väldigt angelägen om att han skulle spela just den låten, medan skivbolaget pushat för nya låtar. Så han hade humor och var väldigt härlig.
Pontus:
– Efter 2004 var han inte ute så mycket i världen, och de sista plattorna gjorde han inte ens någon promotion för. I dag hade Bingolotto-spelningen nog inte kunnat hända, med tanke på att han verkade ha släppt marknadsföringsbiten helt de sista åren. Efter sjukdomen låg han lågt, ingen verkade veta hur det var med honom riktigt.
Lasse:
– I fem år slet jag med att få bra musiker till programmet, så när de väl slutade med musiken efter mitt uttåg tyckte jag att det var ett sinnessjukt beslut.
Elcim:
– Han kanske tyckte det var mysigt? Ett konstigt sammanhang, utan tvekan, men ändå ganska soft? Att få vara mänsklig en stund. Han var nog själv ganska down to earth, självklart med inslag av divalater, men att hänga med Lasse kanske var precis det han behövde då.
Lasse:
– När han kom tillbaka till programmet några år senare hade han bett skivbolaget om mitt namn, och frågade om vi inte skulle spela Life on Mars, han och jag den här gången. Så vi satt i logen och spelade den låten tillsammans. Det var … ja, du fattar. En jävla upplevelse.
Vad hände sen?
Bowie slutade turnera ett par år efter Bingolotto men kärleken till Sverige bestod: hans sista video till Lazarus regisserades av Johan Renck.