When We Were Kings, Tutto Balutto, Offsides podcast, Sillypodden och Lundh är några exempel på svenska fotbollspoddar, för gudarna ska veta att det finns många. Så frågan är: behövs det verkligen ytterligare en fotbollspodd? Svaret är ja, så länge det är en kul och smal vinkel och den görs med kärlek.
Just en kul och smal vinkel har sportjounalisterna Oskar Kiisk och Leonard Jägerskiöld Velander nya podd Football’s coming home där duon låter munlädret gå om ”riktig engelsk fotboll”, alltså engelsk fotboll i de lägre divisionerna. Podden kretsar kring spelet och kanske framförallt kulturen i Championship, League One och League Two. Som Oskar Kiisk själv uttrycker det: ”Resan till området, promenaden till puben, dofterna (av allt från nystekt lök till urin), sångerna, ölen i plastglaset, förväntningarna, humorn, glädjen, tårarna och de uppfyllda drömmarna.”
Men vad innebär egentligen ”riktig engelsk fotboll” och varför är den så förförisk? Café hörde av sig till Oskar Kiisk för att reda ut.
Hallå Oskar! Roligt med nya podden. Var kommer intresset för de lägre divisionerna i engelsk fotboll ifrån?
– Jag har ju haft ett väldigt gott öga till Tottenham sedan Jürgen Klinsmann skrev på för klubben i mitten av 90-talet. Såg dem första gången 2000 och var helt såld. Både av området, den brittiska fotbollskulturen samt Sunderlands tillresta – och högljudda – supportrar. Det dröjde några innan jag började åka till England regelbundet, men när jag nådde ”pubålder” var jag helt fast. Och i takt med att Premier League utvecklats och kommersialiserats så har jag kunnat hitta fragment av den klassiska, brittiska fotbollen längre ner i seriesystemet. Så nästan varje gång när jag åkt och sett Spurs har jag tajmat det med en match i Championship eller League One.
Hur mycket Championship-fotboll har du själv sett?
– Med tanke på att lag åker berg- och dalbana mellan serierna så är det en definitionsfråga, men det har väl blivit trettiotalet resor till Storbritannien i allmänhet och Londonområdet i synnerhet. Klubbar som jag sett (på hemmaplan) i English Football League eller som jag sett och som nu är i EFL: Leyton Orient, Millwall, Charlton, Fulham, Queens Park Rangers, Watford, Brighton, Luton. Inser att jag varit för Londonfixerad, men det ska det bli ändring på förr eller senare.
Vad är det som gör som fotbollen i de lägre engelska divisionerna så speciell?
– För oss handlar den engelska fotbollsupplevelsen om så mycket mer än det som händer under 2×45 minuter på planen. Resan till området, promenaden till puben, dofterna (av allt från nystekt lök till urin), sångerna, ölen i plastglaset, förväntningarna, humorn, glädjen, tårarna, de uppfyllda drömmarna. Historier som skrivs och berättas. Gemenskapen kring klubben, fotbollen som förenande kraft. Och motsättningarna. Rivaliteten som delar städer och familjer.
I ett gammalt Offside-reportage bytte Johan Orrenius lag – från Arsenal till Freiburg i Tyskland för att det passade hans värderingar och livsåskådning bättre. Vilket lag i de brittiska brunkarserierna motsvarar Freiburg?
– Vad hette de, sa du? Freiburg? Skämt åsido. Det är både svårt och roligt att jämföra klubbar i olika länder. Det finns bland annat geografiska och politiska aspekter samt framgångar att ta hänsyn till. Det finns flera olika bottnar och aspekter när det kommer till Orrenius hipsterklubb Freiburg. Och om man låser sig vid just termen hipster är det lätt att göra jämförelsen med Forest Green Rovers i League Two. Världens första veganska klubb. Ägare Dale Vincent omvandlade den historiskt sett obskyra småstadsklubben till världens första veganska klubb 2015. Spelarna, tränarna, personalen och supportrarna äter vegansk mat samtidigt som arenan och faciliteterna drivs av förnybar energi. Det som skiljer är att hipsterpoängen är bra mycket högre på landsbygden i Gloucestershire än vad den är i Freiburg där tränare Christian Streich främst känns hipster för att han cyklar till arenan och tar en bärs med supportrarna på det lokala haket. Om man då frångår termen hipster är Freiburg annars en liten, men gammal familjeförening som tror på kontinuitet och ungdomsverksamheten. Mot den bakgrunden och med små medel har man ändå lyckats etablera sig i Bundesliga. Något som är jämförbart med Brentford som precis har tagit steget upp till Premier League. Anrik klubb, utan några som helst meriter, som framförallt värnar om de sina.
Championship och League One har ju ett rykte om sig att innebära hård benknäckarfotboll. Vilket lag är värst i klassen 2021?
– Benknäckarfotbollen återfinns i de klubbar som valt att gå på det något mer uråldriga tränarspåret. Tänk Mick McCarthy i Cardiff och Neil Warnock i Middlesbrough. Där kan det smälla. Men som vi hörde i senaste avsnittet av Football’s coming home så berättar Pontus Jansson att Millwall lever upp till myten. Det är inte bara supportrarna som sätter skräck i motståndarna, det gör även Millwallspelarna som Pontus Jansson själv kallar för ”grisar”.
Ja, Millwalls fans har historiskt sett ett tämligen uselt rykte – men vilket lag har de absolut sämsta fansen?
– Millwall har ett uselt rykte, men det finns mycket positivt kopplat till klubben också, vilket vi pratar om i podden. Bland annat Football Leagues family club of the year 2017. Generellt sett är bortafans bättre än hemmasupportrar i England, då det bara är de ”äkta” som kan och får åka. Det blir kanske ännu tydligare i Premier League med dess starka fotbollsturism. När jag såg Brighton, då i Championship, hemma mot Birmingham blev jag ganska besviken på stödet. Sen är ju inte Brighton en stad man förknippar med fotboll på samma sätt som exempelvis Sheffield eller Birmingham.
… Och vilket lag har de bästa fansen?
– En bra dag är Loftus Road en alldeles utsökt arena att åka till, om man befinner sig i London. Inget ultramodernt komplex med egna mikrobryggerier eller ostprovningar. Men QPR har väl knappast bäst fans även om det numer finns mycket att tycka om med klubben. Sunderland har bra följe och röststarka supportrar, kanske mest högljudda av dem jag sett på plats. Sen var ju fotbollsupplevelsen Millwall för tio år sedan något alldeles speciellt. Just nu är jag dock mest sugen på att åka till South Yorkshire och kolla in vår svenska målvaktstrio: Robin Olsen (Sheffield United), Pontus Dahlberg (Doncaster) och Viktor Johansson i Rotherham.
”Football’s coming home” finns att lyssna på där poddar finns att lyssna på nu.