Hallå där, Niclas Hammarström…

…som i helgen gör sitt första reportage efter kidnappningsdramat i Syrien, genom att för Cafés räkning resa till Mali med Sveriges utrikesminister Carl Bildt under det första svenska utrikesministerbesöket någonsin i det krigshärjade landet.

Staffan Heimerson och Niclas Hammarström i Aleppo i Syrien, under deras senaste reportageresa för Café.

Bara ett par dagar innan du och Magnus Falkehed reste till Syrien diskuterade du och jag den här reportageresan – och nu blir den äntligen av. Berätta om dina tankar kring det här Caféreportaget.

– Jag hade ju ganska gott om tid att tänka i min källare i Syrien och då var det här en av sakerna jag ägnade mycket tid på. Carl Bildt är en person som jag tycker är spännande och intressant.

Kommer du att kunna hålla dig från att fråga Bildt om hans och UD:s roll i din och Magnus frigivning?

– Jag tror nog att vi båda kommer att komma in på det spåret…

Du reser med Cafés reporter Staffan Heimerson till Mali, ett annat land som de senaste åren plågats av svåra oroligheter – bland annat stridigheter mellan regering och rebeller, religiösa motsättningar och en militärkupp så sent som 2012 – och där en gren av Al Qaida, Aqim, har fäste. Nu ska ni följa Sveriges utrikesminister och har därmed en säkerhetsapparat omkring er, men ändå: Kan du sätta ord på vad som driver dig att åka till ett land som Mali bara en dryg månad efter din frigivning?

– Jag hade inte åkt till Mali om det inte vore för Bildt. Som du själv säger så är det en enorm säkerhetsapparat omkring oss. Jag har talat med hans pressekreterare Erik Zsiga och försäkrat mig om att vi reser inbäddade med dem.

Du har fotograferat Carl Bildt tidigare. Vad är din bild av honom? Och vilka blir dina utmaningar som fotograf under den här typen av uppdrag?

– Kunnig och rak. Ganska stel på offentliga sammanhang. Men också ganska rolig och med humor. Största utmaningen är väl att du blir nöjd – så att jag får fler jobb för Café!

Efter frigivningen i januari berättade du och Magnus om tiden som kidnappade, om flyktförsöket, din skottskada och de grova kränkningar ni utsattes för. När du tänker tillbaka på den tiden i dag, vilka är dina tankar och känslor då?

– Vilken otrolig tur vi har som är hemma igen. Att det gick så fort. Jag tänker också mycket på de många människor som sitter kidnappade och frihetsberövade runt om i världen.

Kan du berätta något om hur man bearbetar en sådan här upplevelse – vad har den första månaden sedan du kom hem från Syrien egentligen bestått av för din och din familjs del?

– Vi pratar om det som har hänt. Min familj hade en svår tid när jag var borta, och jag hade det svårt där jag var. Jag har inte fotograferat något sedan jag kom hem utan bara funnits här för Anna och våra barn. Gjort alla de här härliga vardagssysslorna som att handla, städa, hämta och lämna på dagis och skola, kollat ungarnas hockeyträningar och matcher. Varit pappa och make igen.

Om du försöker beskriva dina olika känslor och tankar kring det som skett – går det att förklara hur mår du idag?

– Jag mår för det mesta bra. Jag har och får fortfarande ett otroligt stöd från Aftonbladet.

Har det som hände dig och Magnus i Syrien påverkat din vilja att bevaka konflikter runtom i världen framöver?

– Nej, det har det inte. Men jag kan inte heller utsätta min familj för något sådant här igen. Troligtvis kommer jag aldrig att återvända till Syrien igen.

Till sist: Lycka till i Mali nu, Niclas. Vi har dagliga avstämningar under helgen, okej?

– Okej! Tack chefen!

LÄS OCKSÅ:

Infernot inifrån: Niclas Hammarströms och Staffan Heimersons prisbelönta reportage från Syrien

Staffan Heimerson: ”Jag vill följa Carl Bildt i arbetet”

Cafés chefredaktör Jens Stenberg skriver om kidnappningen i Syrien