Simon J Berger
Född: Den 1 juni 1979 på Södermalm i Stockholm.
Familj: Dottern Billie Lo.
Aktuell: Som ciceron i SVT:s stora historiesatsning Historien om Sverige, med premiär den 5 november, samt med norsk-svenska actiondramat Sulis 1907 som går upp på norska biografer i oktober.
Bakgrund: Simon J Berger, son till musikern Bengt Berger och konstnären Gitta Jönsson, föddes i Stockholm men flyttade redan som tonåring till Brantevik på Österlen. Han fick sitt genombrott i miniserien Upp till kamp (2007). Sedan dess har karriären gått spikrakt uppåt med uppmärksammade roller som Paul i Torka aldrig tårar utan handskar (2012) och Charles-Ingvar Jönsson i nyinspelningen av Den perfekta stöten (2015). Efter tre säsonger som den hänsynslöse finansmannen Adam i norska braksuccén Exit står J Bergers skådespelaraktie högre än någonsin tidigare.
Från istid till nutid. I Historien om Sverige lotsar du tittaren genom Sveriges historia. Ett drömgig för en historienörd?
”Ja, verkligen! Det har varit så himla roligt. Materialet är så jävla coolt. Produktionen är storslagen men samtidigt trolla med knäna-småskalig. Det är magiskt att se vad teamet har lyckats åstadkomma. Man får känslan av att det är ett helt långfilms-set och så är man där en stund och följer någons liv. Sen hoppar man till en ny tidsperiod och då är vi i ett helt nytt långfilms-set.”
Berätta om din tittarlotsande roll.
”Dels är jag med under stora rekonstruktioner, där jag kliver in i bild och introducerar det som händer och var vi är. Sen vänder jag bort blicken och där ser man något som händer och så följer man dem i några scener. Sen kliver jag in i bild igen och avrundar. Det är greppet. Sen löper min röst över berättelsen. Det är 1 500 medverkande statister och 100 experter som medverkar i Historien om Sverige. Det blir så sjukt många miljöer och nya ansikten. Hade man inte haft ett räcke att hålla sig i längs vägen hade det blivit svårt att hänga med. Därför blir min uppgift superviktig.”
Vad har du för förhållande till historiska killfavoriter som andra världskriget och Palmemordet?
”Jag tycker sådant är ganska kul. Mitt historieintresse startade via fantasyn som barn. Svärd, mantlar och riddare var coolt. Sen läste jag klassisk grekiska en termin på universitet och blev fascinerad av antiken. Jag är långt ifrån någon historiker, men jag tycker det är härligt med de här lite killiga delarna. Det är coolt med krig – på avstånd. OBS! Jag lägger ganska mycket Youtube-tid på grafiska illustrationer av medeltida och antika slag.”
Berätta om en nugget i svensk historia som få har koll på?
”En nugget är Sveriges slavfort som vi etablerade i det som nu är Ghana i mitten av 1600-talet, alltså extremt tidigt för den här transatlantiska slavhandeln som ju är något av det vidrigaste mänskligheten har gjort. Det var Sverige med och byggde grunden för, vilket inte är särskilt allmänt känt. Och det slutade inte för att vi kom på bättre tankar efter 13 år, utan för att Danmark tog fortet i ett krig. Sen hade vi en koloni i Nordamerika – i nuvarande Delaware – och den tog holländarna i ett krig.”
Hur känns det att Exit är den mest streamade serien i norsk tv-historia?
”Det är helt vansinnigt. Typ 60 procent av den norska befolkningen har sett den. Men det finns ett annat sätt att mäta hur hårt den slog. De första tio dagarna efter att första avsnittet släpptes gjordes det 350 inslag i media. Alltså, 35 om dagen i tio dagar bara om första avsnittet. Vi hade verkligen ingen aning att den skulle bli så stor, den hade lika gärna kunnat störtdyka för att konsensus var att den var för smaklös eller för mycket.”
Blir du oftare stoppad på stan i Oslo än i Stockholm?
”Det händer mycket oftare i Sverige. Nu rör jag mig inte lika ofta i Oslo, jag är bara där när jag jobbar. Men proportionellt tycker jag ändå att det är en skillnad och min lilla teori är att den svenska publiken har sett fler ansikten av mig. Jag har synts i väldigt många olika rollfigurer och olika intervjuer här hemma. Den svenska publiken känner igen den minsta gemensamma nämnaren i de här ansiktena och därför känner de igen mig i större utsträckning än den norska publiken.”
Från finanssvinet Adam i Exit till den väldigt varme Paul i Torka aldrig tårar. Söker du medvetet stora kontraster i dina roller?
”Väldigt medvetet. När det gäller vilka roller jag erbjuds kan jag inte styra det så mycket. Jag kan säga nej till saker som känns för lika och det händer ibland. När jag tagit ägandeskap över en roll och ska göra den till min och bygga skulpturen, då är min uttalade ambition att göra varje roll olik den andra.”
Som person känns du som raka motsatsen till Adam i Exit. Var hämtar du inspiration till en rollkaraktär som är så långt ifrån dig själv?
”Ett perspektiv är att mitt startmaterial är manuset. Hade jag själv skrivit manuset till Exit och Adam hade jag behövt göra research på hur en psykopat och misshandelsförhållanden fungerar. Men nu är manuset extremt välskrivet och på ett plan har jag all research jag behöver där. Men det är inte hela sanningen. I verkligheten fyller du på med detaljer och när det gäller det porträttet i Exit var en avgörande inspirationskälla den omtalade startintervjun med fyra snubbar som det delvis grundar sig på. Att se de där fyra sitta och snacka med varandra och hålla låda var avgörande för att tro på det vi skulle gestalta.”
Tjänar du bättre på en norsk produktion än en svensk?
”Faktiskt inte. Av vad jag har hört är alla löner högre i Norge än i Sverige – förutom skådespelargager. Dagsgagerna är lägre, men å andra sidan är normen i Norge att man får betalt för antal resdagar, och det får man inte i svensk filmbransch.”
Du är väldigt intresserad av berättelser och av tv-spel. Har du funderat på att göra en Josef Fares?
”Det skulle vara jävligt spännande. Jag har några idéer och frön. Så är det någon som har ett bolag och läser det här får den gärna höra av sig. Jag har lite för mycket med mitt primära jobb för att skriva en pitch och pusha det just nu. Men om någon hör av sig ska jag göra plats i schemat!”
Du brukar beskriva dig själv som en kuf. Vilket är ditt mest kufiska drag?
”Jag vet inte om det är en kufighetsgrej eller en yrkesidentitetsgrej, men det kanske finns något udda i att jag tar mitt arbete på väldigt stort allvar och med väldigt stor lätthet samtidigt. Det är extremt lekfullt och på blodigt allvar samtidigt.”