Annons

Manhunt: Unabomber är riktigt bra – men också pinsamt dålig

Vad är egentligen grejen med utredare som bara kan tänka om de kastar runt någon gammal boll samtidigt?

Joel Linde
Manhunt: Unabomber är riktigt bra – men också pinsamt dålig

Om du har sett Netflix omtalade serie Manhunt: Unabomber gissar vi att du verkligen gillade den – men att det var något som skavde lite. Och det där lilla skavet, det tror vi kommer från en rad extremt klyschiga och dåliga scener.

Annons

Missuppfatta oss inte nu: Manhunt: Unabomber är en riktigt bra och sevärd serie. Den är smart, håller sig förvånansvärt nära verkligheten och handlar om ett oerhört hemskt men också spännande kriminalfall.

Gilla Cafe.se på Facebook

(Har du inte sett serien föreslår vi att du i stället läser denna artikelsedan denna!)

Men det finns också stunder i serien som gör att vi vill knöla ner skämskudden i halsen. Samtliga av dessa stunder kretsar kring ena huvudrollsinnehavaren, James ”Fitz” Fitzgerald, spelad av Avatar-skådisen Sam Worthington.

Här är 6 scener som aldrig borde sett dagens ljus.

1. DAD IT IS I-scenen

FBI-agenterna presenterar ett brev från Unabombaren för Fitz, som tittar på det i tre sekunder och sedan säger ”Ni retas med mig, va? Ni retas med mig!”. När Fitz sedan säger att det är ”pretty cool, right?” låter han som ett barn som precis satt ihop sin nya transformer.

2. Fjäsk-scenen

När Fitz vill förklara hur ärad han känner sig över att ha blivit tillfrågad av FBI står han med en hållning sämre än Napoleon Dynamite och rabblar meriter som vore det ett glosförhör inför Krösa-Maja.

3. Basket-scenen

Vad är det med amerikanska produktioner och män som bara kan tänka om de utför något idrottsmoment samtidigt? Här får Fitz en briljant idé – samtidigt som han basketskottar en pappersboll i korgen.

4. Prata med sig själv-scenen

”Du la den på lådan för en vecka sen. Du vill vara här, känna på det här, njuta av det. Men du kan inte vara här. Du kan aldrig vara här. För någon av dem. Varför räcker det för dig och inte någon annan seriemördare?”

Så stryker Fitz omkring på den senaste explosionsplatsen, och liksom snicksnackar och ställer frågor till Unabomberen – med sig själv. Ja, ni hör ju!

5. Fotboll-scenen

Trodde ni att Fitz hade sportat klart? Nej, självklart inte – hur skulle han då kunna lösa fallet? Fitz och två kolleger går noggrant igenom manifestet för att hitta spår av särdrag och detaljer som kan avslöja vem Unabombaren är. Och vad gör Fitz för att kunna tänka? Jo, han kastar taffligt omkring en amerikansk fotboll och säger ”keep playing!”.

6. Paragraf 185-scenen

När Fitz till slut hittar språkspåret som han inser kommer ge honom en husrannsakningsorder blir han så klart glad, men han behöver ju inte börja vråla ”paragraf 185” om och om igen som en uppretad Aspbergerpatient. Vi fattar – han löste det!

Läs mer om våra tips på bra filmer och serier här! Eller läs om sanningen bakom Manhunt: Unabomber – vad är sant och vad är påhittat?

Annons

Dela (1)
Tweeta

Annons


Laddar