Man bedöms efter resultaten, brukar Erik Hamrén säga. Men där har han fel. I nästan vilket annat land som helst hade förbundskaptenen redan fått sparken, skriver Ola Wenström.

Sverige missade VM – men förbundet förlängde kontraktet och tog sats mot EM i Frankrike 2016.

Det här är hösten då Erik Hamrén får rätt. Det sjätte året som förbundskapten kommer han för första gången att utvärderas utifrån resultaten och ingenting annat.

Vi tar det från början, tillbaka till 2010: Fotbollslandslaget fick en då välbehövlig energikick när Erik Hamrén kom in och började sträcka på
huvuden, dunka i ryggar och skjuta ut bröstkorgar. Han byggde vidare på ungdomlig entusiasm från U21-laget och fick Zlatan Ibrahimovic att likt en törstig häst komma tillbaka för att dricka (du minns nog metaforen från förbundskaptenens
första presskonferens).

Det blev omedelbar effekt i form av fler gjorda mål och bredare leenden i publiken. Efter januariturnén var det shining i sex raka matcher. Wales, Bosnien-Hercegovina, Vitryssland, Skottland, Ungern och San Marino manglades med 17-2. Och visst, det var kul. Men det var ändå eufori med reservation. Hur var motståndet egentligen?

Superlativen på läktarna och i medierna handlade mest om den mer positiva stilen, den öppna personligheten. Snitsigt knuten halsduk i kombination med skönt uppknäppt attityd. Det var där Erik Hamrén tog sina största segrar.

”Han ställs bara till svars för det som händer utanför planen”

Sedan kom 1–4-förlusten i Amsterdam. Allt uppbyggt kurage försvann på 90 minuter och jag menar att Hamréns landslag fortfarande inte har hämtat sig helt. Kritiken? Visst, det handlade om naiv taktik men faktiskt allra mest om Behrang Safaris misslyckade inkast. Sverige gick till EM ett år senare ändå.

Flera gånger under fem och ett halvt år har Zlatans briljans förblindat både förbundskaptenen och bedömarna: Friendsinvigningen mot England och de fyra fullträffarna från Ibrahimovic – plus ”bragden i Berlin” då 0–4 blev 4–4. Trycksvärtan gick åt annat. Landslagsledningen lämnades i fred.

Erik Hamrén känner säkert annorlunda men faktum är att han inte stått i skottlinjen för särskilt många beslut som synts innanför linjerna.

Desto mer för det som hänt vid sidan av: det lämpliga i att ta ut en misshandelsdömd Alexander Gerndt, ett ogenomtänkt foto ihop med Sverigedemokraterna eller valet att inte yttra ett knyst om regimen i Iran.

Det är då Hamrén blivit som mest pressad. Det säger mycket om hur han svarar – men också en del om oss som frågar.

På agendan närmast: Ryssland borta, Österrike hemma och måstematcher mot Liechtenstein och Moldavien. Det är mästerskapet som egentligen inte går att missa. Och den här gången är det bara resultaten som räknas.

Ola Wenström

Foto: All over press

* * *

Läs också!

Olof Lundh: Vi måste sluta ta allt Zlatan gör med en klackspark

Zlatan i stor intervju: ”Min dröm var att komma till Barcelona, men det höll på att förstöra mig”

Anders Svensson om frostiga relationen med Erik Hamrén: ”Han ljög mig rakt upp i ansiktet