Hur mår svensk indierock? Jo tack, bättre än på bra länge. Bara i höst har två av genrens just nu största och bästa band släppt varsitt toppenalbum: Göteborgsbandet Terras Lilla liv och Gävlebördiga Solens Idol. Solens femte fullängdare har mottagits väl av recensenter, där vissa slagit fast att bandet just nu är Sveriges allra bästa rockband.
Bland de utstickande spåren på Idol märks självklara fanfavoriten Lovikka, förlorarmentalitetshymnen Loser och sju minuter långa fransk house-flirtande Fransk disco. Bandet befinner sig just nu på en höstturné som rundas av med en spelning på Cirkus i Stockholm fredag 1 december. Café hörde av sig till bandets huvudsaklige sångare och gitarrist Erik Hillborg och bad om en redogörelse över musiken som format honom.
Häng med på en resa från en repig Slade-LP i mammas högtalare till Lady Gaga-skivan det, på gott och kanske mest ont, inte gick att värja sig från under gymnasietiden. Dessutom: varför Mattias Alkberg borde föräras en skulptur i ett svenskt indietempel.
8 år: Slade – Slayed?
Jag antar att man måste ta upp sin första stora musikupplevelse. För mig var det när mamma spelade sin Slade-skiva på högsta volym en hösteftermiddag. Det gick knappt att urskilja musiken under knastret från den sönderspelade LP-skivan och högtalarna som kräktes av volymen. Det dånade i vardagsrummet och mamma dansade och kraxade med. Jag fattade ingenting. Så här i efterhand är jag osäker om det ens var Slade. Hur som helst var det min introduktion till rock och tinnitus.
13 år: Cat Stevens – Tea for the Tillerman
Det här är nog den skiva jag lyssnat mest på. Men jag har liksom aldrig behövt motivera varför den är bra. Jag vill nog helst inte göra det nu heller, den är bäst när den bara finns där. En gång gick jag och Cat Stevens på samma skola, Solängsskolan i Gävle. Varför han har gått där vet jag inte men det känns fortfarande stort. Gustav har också gått på den skolan och det var där jag lärde honom spela gitarr.
17 år: Lady Gaga – The Fame
Den här skivan spelades överallt under min gymnasietid. Konstant. Var man än gick. Vilken förfest man än var på så spelades den från start till slut, minst tre gånger. Detta är pop på högsta nivå och låtarna är otroligt välskrivna. Jag kan alla låtar utantill och kan återge texterna i sömnen. Den gjorde ett stort avtryck på mig och fick mig att förstå att jag hatar sådan här musik. Spåren från The Fame lever kvar i mig än idag och det hugger fortfarande till i magen när jag hör ”four on the floor” under sån här oärlig smörja. Trots det är skivan betydelsefull för mig. Poängen är att man inte ska förringa saker man ogillar. Det formar en lika mycket som det motsatta.
24 år: Thåström – Den morronen
Vi gjorde vår tredje skiva med Ulf ”Rockis” Ivarsson i en källarlokal i Hägersten. Vi höll på i över ett år. Alla klippte hockeyfrilla, vi åt alldeles för många pizzor, och Thåströms Den morronen som precis hade släppts gick varm. Jag lärde mig tre saker. 1. Jag passar inte i hockeyfrilla 2. Det går att bära pizza lodrätt under armen. 3. Att Rockis produktion på Den morronen var väldigt bra. Jag har inte lyssnat på den sen dess men det var i princip den enda skiva jag lyssnade på då.
30 år: Mattias Alkberg – Anarkist
Nu ser det ut som att jag lite sen på bollen med denna skiva men det är jag inte, det är ett återbesök. Mattias Alkberg känns lite som urfadern till svensk indiemusik. Eller kanske snarare guru. Hade det byggts ett svenskt indietempel, så hade nog en enorm skulptur av Alkberg, sittandes i skräddare med skägg, pilotbrillor och t-shirt med tryck, funnits i mitteln av templet. Alkberg är som ett väsen inom indiemusiken. Som en osynlig vägvisare lyser han upp vägen åt vilsna indiemusiker. Jag vet själv hur många vägskäl man stöter på i sitt skapande och jag frågar ofta mig själv: ”Vad skulle Alkberg gjort?”. Anarkist är långt i från världens bästa skiva men det känns som att det fanns en tid innan och en tid efter Anarkist.
Här kan du se Solen i höst och vinter:
9 november: Göteborg, Pustervik
10 november: Malmö, Plan B
11 november: Örebro, Satin
23 november: Norrköping, Kulturkvarteret Hallarna
24 november: Huskvarna, Folkets park
1 december: Stockholm, Cirkus